Det här är grymt. Outhärdligt, smärtsamt, vareviga dag
Matias, du förstår det är så svårt, och så bittert att jag tvingas
lära mig leva utan dig!
Maktlösheten, hopplösheten, det lönlösa med att försöka
få dig tillbaka - det är, jaaaa värk.
Jag vet nu att det inte går.
Oavsett vad jag gör så kommer du inte.
Förtvivlan.
Tilda och Adrian tvingar mig framåt, på
nåt konstigt sätt och jag kämpar.
HerreGud vad jag kämpar!
Älskar dig så, Matias.
Mamma
Ordlös, stum. Dem senaste dagarna har varit så fyllda
med tårar, smärta och saknad. Saknad, en saknad som jag
aldrig kommer få stillad, utan den måste jag tydligen också
lära mig leva med.