Vänja sig..

Smakar på orden..Vänja sig, acceptera, lära sig leva med
och alla andra ord.
Som sägs. Som tänks. Som är.
Alla orden om att förstå, "gå vidare"..
Jag accepterar det aldrig!
Lär mig leva med, tvingas jag göra. Men acceptera, nej.

Det här är grymt. Outhärdligt, smärtsamt, vareviga dag
Matias, du förstår det är så svårt, och så bittert att jag tvingas
lära mig leva utan dig!

Maktlösheten, hopplösheten, det lönlösa med att försöka
få dig tillbaka - det är, jaaaa värk.
Jag vet nu att det inte går.
Oavsett vad jag gör så kommer du inte.
Förtvivlan.

Tilda och Adrian tvingar mig framåt, på
nåt konstigt sätt och jag kämpar.
HerreGud vad jag kämpar!

Älskar dig så, Matias.

* Står på tå, kram och puss på halsen*

Mamma


Tuija 22/12





Ordlös, stum. Dem senaste dagarna har varit så fyllda
med tårar, smärta och saknad. Saknad, en saknad som jag
aldrig kommer få stillad, utan den måste jag tydligen också
lära mig leva med.


Tuija 22/12 -02



     


     Nästa

Copyright © 2002 - 2005 Tuija