11 november idag.

2003 står det i almanackan. Ja, tiden går ju tydligen.
Imorgon 1 år och 2 månader sedan du lämnade oss,
Matias.

Folk säger till mig, "Du måste gå vidare!"
Ja, jag gör ju det, tiden går ju, livet går ju vidare,
ser ju att det är den 11 november idag.
Tiden har gått, dagarna har gått och jag hänger ju med.
Vad mer kan jag göra?

Förstår liksom inte, vad dem menar,
när dem säger att jag ska gå vidare...
Begriper det inte.

Jag tar hand om barnen - dem små, hundarna,
hemmet, fixar och försöker och,
ja, vad menar dem att jag och tiden gör då?
Går det inte vidare då, tiden?
Kanske inte på det sätt som andra vill..
Men dagarna går ju.

Vet inte vad dem menar, dem icke drabbade,
och ska jag vara ärlig så
ger jag blanka fasen i vad dem säger!

Matias, älskade, älskade du, saknar dig,
älskar dig för alltid in i evigheten,
mitt älskade barn!

*står på tå, kram och puss på halsen,
viskar orden Var rädd om dig.*