Snuvig, hostig, ont i kroppen och hela baletten.

Sliten, trött.

Vimsa som fäller som bara den - men hon är söt ändå! *ler* Malla som är "the queen" i vårt hus, tuffar runt precis som det ska. Sover med tungan hängandee utanför och när hon väl rör sig här hemma då, inte enbart ute, så låter hon "tuff, tuff, tuff"..mm, hon är ju relativt stor. Vimsa har lite hosta av och till, eller så beror det på att hon smaskar i sig gräs när vi är ute. Bra verkar hon må iallafall.

"Storfrämmande" idag, *s* och jag blev så glad, så glad, trots att jag just nu inte är mig själv ;-) men det var en av mina bästa väninnor som kom förbi, Gittan! Tänkte ett tag att nu kör jag ut henne *s*, för Vimsa beter sig som en...hmm..knäppgök när Gittan kommer. Vimsa känner igen sin uppfödare, och blir helt ifrån sig av glädje. Efter Vimsas glädjeyttringar var det bara för Gittan och ställa sig och försöka få bort allt hundhår, för det är inte nådigt som sagt var vad hon fäller. Men Gittan "tröstade" mig med att Millan, Vimsas syster fäller precis lika mycket.

Barnen hemma efter en helg hos "sina" familjer. Adrian otroligt nöjd och glad, då han har fått börja träna innebandy dom söndagar han är hos sin familj. Kalas har det varit i långa rader, hehe, så han har haft det bra och mår bra!

Tilda lika förbaskat förkyld som jag, ont i halsen och hon har varit hemma från skolan idag. Blir hemma imorgon med, och hon var nöjd och glad över sin helg hon med.

Jag?.....

Vet inte. Jag bara är. Tårarna kommer titt som tätt, jobbig tid nu. Känns som om jag inte riktigt är "med i tillvaron just nu" utan gör det som måste göras, och jag tycker nog att jag gör det bra. Men som sagt var - tiden nu är jobbig, svår och tuff. Men å andra sidan "Vad då..det har ju gått fyra år nu..så...kom igen Tuija" *ironisk*

Tänk om det vore så enkelt! Att bara kunna .... koppla bort sitt barn, finns det föräldrar som gör det?? Jag gör det inte, Matias är för alltid en del av mig och jag kommeer aldrig, aldrig glömma eller "gå vidare" eller nå, jag gör det på MITT sätt. Sorgligt och ledsamt att människor inte kan acceptera hur vi gör här hemma kring Matias. Men jag lägger ingen kraft på det - vi är alla så olika och det är väl det som egentligen är så fantastiskt med oss människor. Olikheterna. Men respekt för varandras olikheter ska man ha!

Har ett sånt speciellt band till Matias, har alltid haft och kan inte riktigt sätta ord på det. Han var mitt allt, precis allt. Ja, Tilda och Adrian med givetvis, men dom är så små och Matias hann börja komma ut i vuxenlivet.

Ser mig själv i spegeln och blir emellanåt lite rädd, *s* när jag tittar på mina ögon. Just nu så tomma, trötta, sorgsna. Inte mycket till liv där inte. Vill hitta gnistan igen. Men allt har sin tid och jag har ju mått bra under sommaren, bara denna årstid som är................så jobbig! Alla dessa datum, som komer och går, men jag minns dom med blixtskärpa, Matias hemkomst i ..kista.. Hur Jukka och jag väntade. Allt som skedde då. Omedvetet eller medvetet, tjaa, både och.

Tackar Gud för att jag har Tilda, Adrian, Vimsa och Malla och mina vänner som finns hos mig. Men som ni ju vet - så har jag såååå svårt att be om hjälp, be om nåt överhuvudtaget..vill orka, kunna själv, och ja, jag gör så gott jag kan, men f****n vad jag är trött på det här livet emellanåt.

Vill börja med yoga igen, det gjorde mig gott, skulle vilja börja styrketräna, men som vanligt pengar, pengar, pengar.

Inte en dag till utan Matias
Så var mina tankar länge, länge och så _är_ mina tankar än idag periodvis, ofta, ofta..

Idag finner jag att det har gått exakt 4 år sedan han lämnade oss..och jag är kvar och jag har ett liv! Jag inte bara andas, äter, skiter (sorry taskig humor..) och överlever utan jag har ett liv också, som fungerar trots allt. Med sorgen, värken, det fungerar, det går!

Aldrig, aldrig, aldrig trodde jag att det skulle kunna kännas så igen efter Matias död. Aldrig mer som i livet före - så blir det aldrig mer. Hur skulle det kunna bli det...- Matias fattas oss ju!!

Men..ja, jag kan idag säga att jag är lycklig, hmm, glad, nöjd passar väl bättre än ordet lycklig. Jag känner så emellanåt och funderar inte så mycket mer på vad "lycka" egentligen betyder... Pengar, jobb, framtid, hopp, jag lever i nuet. Trivs med mig och mitt liv så gott det går, gör det jag kan och så gott jag kan. Fast jag önskar att allt vore annorlunda - nu är det inte så. Jag försöker leva i nuet, tillsammans med Tilda, Adrian oh tjejrna (=läs hundarna)

Dagen idag har varit en jobbig dag, men i år gjorde jag inte som jag har gjort tidigare - åka iväg.

Första års dagen var jag hemma, samlade Matias kompisar, förstod ingenting, trodde nåt drastiskst skulle hända då. En, tja, halleluja upplevelse, haha, och där kom Matias och skrek "nu lurade jag er allt! Här är jag!!" Men..inget hände av allt det som dom som "vet" sa. "Bara det går ett år Tuija, så blir det lättare sen". Det var "dopm" som aldrig hade mist ett barn som sa så till mig. Via Föreningen Febe, www.febe.net fick jag annan insikt, som jag inte heller förstod. För mig blev det svårare, när efter 1 års dagen - men nu ska jag berätta om "fyra-årsdagen...

Andra, och tredje året har jag flytt. Inte velat vara hemma, inte orkat möta någon. Ingen! Tagit hundarna suttit vid havet, fikat och gråtit, andats, lämnat bort barnen, de små. Vrit hos Matias tänt ljus, sen bara bort, bort, bort!

Men i år hade jag bjudit in Matias vänner på tacos - och det gjorde mig gott, mycket gott. Så härligt!!! Kan inte ens sätta ord på det, som jag sa till kompisarna att det har gått mycket bättre i år, jag har vetat att ni kommer! Jag har haft händerna fulla, fixat, donat och där kom dom..Matias vänner... Jag så glad, barnen så glada, tacksamhet, ödmjukhet, kärlek, vänskap, band som inte går att sätta ord på.

Visst smärtar det mycket, så mycket att se dom, höra dom och inse återigen för miljonte gången hur himla tom hans stol är, hur mycket han saknas, samtidigt tacksamhet över att han hade och har så fina vänner.

TACK ur djupet av mitt hjärta för en otroligt fin och vacker kväll! Ni är fantastiska, Matias vänner och jag vet hur mycket han uppskattade er alla. Är tacksam för alla nya minnen jag har fått ta del av ikväll - som karamellte ;-) och tankar kring hur han skulle ha sett ut idag. Jag sa, "ni ser ju likadana ut, så det hade nog Matias med gjort!"

(Har dom funderingarna nuförtiden, hur skulle han ha sett ut, min son.. )

Matias kompisar som brister ut i ett stort skratt och slår vad om att han SÄKERT skulle haft långt hår nu, som han hade en period. Hahaha, ni fick mig att skratta, ni fick mig att må så gott, Tilda och Adrian som var superspralliga. Och..ja, jag finner inga ord för min tacksamhet och min kärlek till er, Matias vänner, jag gör inte det. Tror inte riktigt ni förstår HUR betydelsefyllt detta var, för, mig, Tilda och Adrian.

Även ni som inte kunde komma, jag vet, jag vet så väl hur mycket Matias finns i ert hjärta, jag vet det! Tack för mail, telefonsamtal, gästboks inlägg, det betyder mycket och jag är övertygad om att Matias strålar i sin nya värld, sitt nya liv och ser oss alla, han är glad, tacksam och säger orden: - som vi alla känner igen..: "Ta det lugnt, tänk positivt, det ordnar sig det gör det alltid!" Sen får vi ett strålande "Matias leende" och det har vi haft hela dagen idag och ikväll, och för alltid!

Nu sitter jag och gråter, saknar, värker efter min fina Matias - och kommer för alltid, alltid tillåta mig att göra det. Gråta, värka, sakna, skratta, vara med honom så nära men ändå så långt borta... *gråter*

*Älskade, älskade Matias, Hjärtat, stjärnan solen - visst var du med oss idag igen, men på ett annorlunda sätt? Jajaja, jag veeeet :-) Bla, bla, tänk positivt, hehe....Och jaaaaaaaaa, jag ska inte tjata. Jag älskar dig! Minä rakastan sinua! *

*Står på tå, puss på halsen, kram och orden, älskar dig, var rädd om dig"

Mamma

Nära

När jag blundar, kan jag se dig
omgiven av ljus
tätt intill mitt hjärta,
och i mitt hus

Nära, kommer nära, kommer du
Nära, kommer nära, kommer du

När jag lyssnar, hör jag tiden,
spåren på min väg
känner hur du närmar dig,
steg för steg

Nära, kommer nära, kommer du
Nära, kommer nära, kommer du

Du fanns med i det förflutna,
för evigt finns du här
vart jag än befinner mig,
så är du alltid där

Nära, kommer nära, kommer du
Nära, kommer nära, kommer du

Text & musik: Susanne Alfvengren