Matias..
Det står den 12/9 på stenen.. Men för mig är det idag för 2 år sedan du lämnade oss, den 11 september... Svensk tid, bryr mig inte om den finska tiden. 11/9 svensk tid då 2002...

2 år utan dig, här, här i livet.. överlevt, andats, varit, är inte så mycket mer.

Tänker på dig i allt jag gör, varje andetag, varje tanke så är du med mig, älskade, älskade Matias.
Tankar som "hur kunde det bli såhär??"
Varje, varje dag.
Paniken, smärtan, den gränslösa smärtan efter dig.

Jag sitter här...fråga mig inte hur, men jag är här utan dig.
"Inte en dag till utan min Matias!"
Minns och känner paniken...

I 2 år, 2 år...utan dig.
Paniken finns där hela tiden..Smärtan.. Värken.. Saknaden.. varje dag.

I resten av mitt liv ska jag sakna, längta, efter något som är ouppnåligt - att få krama dig, Matias!!! Hur ska jag orka??

Imorgon packar vi matsäck, tar hundarna åker till skärgården, lyssnar på vågorna, promenerar och tänker extra, extra mycket på dig.. extra mycket? Du finns ju hos mig jämt, jämt, jämt.

Saknar dig, älskar dig nu och för alltid in i evigheten, Erik, Jesper Matias Eklund 830504 - 020912.

*står på tå. puss på halsen, kram orden..jag älskar dig, var rädd om dig"

Mamma


Tisdag 3/9 2004 13:22

Den 3 september 2002..
Då vinkade vi av dig Matias då du åkte tillbaka till Finland efter din permission. Det är så obegripligt att det nu idag, är exakt 2 år sedan vi sågs. 2 år sedan jag fick krama om dig, prata med dig, tala om hur mycket jag älskar dig. Det är obegripligt att jag har överlevt.. Förstår inte hur det har gått till..

Men jag sitter ju här, fungerar, är andas.

Tänk Matias idag är första dagen jag började på data kurs på ja, just det Nyströmska skolan.

Älskar dig hjärtat, stjärnan solen.

*står på tå puss på halsen, kram mamma*

Du skulle aldrig frivilligt vara borta från mig och dina småsyskon såhär länge.

Älskar dig

*står på tå. puss på halsen och orden älskar dig, var rädd om dig*

Mamma


Lördag 31/8 2004 20:03

Matias Älskade sonen
min Matias.. Ser du, hur datumet närmar sig. Då har du varit ifrån mig i 2 år. tänk 2 år..Jag förstår inte, gör du. hjärtat, stjärnan solen?

Svåra dagar nu, mycket, mycket svåra.

Tänk så man trillar tillbaka i tiden, minns hur det var när du var hemma på din första och som det visade sig din enda permission. Jag förstår inte att jag överlever, jag förstår inte det Matias.

Hur mår du, hur har du det, vad gör du? Älskade sonen min.

Den 12:e september hörde jag idag att dina vänner och kompisar kommer att samlas hos dig - vid din grav. Undrar om jag orkar vara där i år? Jag var där förra året.. full av chock och.. en tro på nåt. ett hopp. hoppet om att det här ska ordna sig.. Idag har jag inte det längre..

Du skulle aldrig frivilligt vara borta från mig och dina småsyskon såhär länge.

Älskar dig

*står på tå. puss på halsen och orden älskar dig, var rädd om dig*

Mamma