öndag 28/9

Oj, jösses vad dålig jag är på att skriva här. Beror väl på att jag inte känner mig riktigt.. ok.

Barnen har varit borta i helgen och idag kom dem hem. Tilda så nöjd, hon har varit iväg på kalas, och Adrian han har varit i Kolmården! Båda två så nöjda, så nöjda.

Själv har jag idag köpt mig ett nytt tangentbord..... Ja, det var en del av er, som fick er några fniss, då mitt gamla tangentbord bara lade av. Skrev massor med konstigheter, trots att jag tryckte på rätt tangent. Jo, jag skrattade med och jag blåste, torkade, startade om datorn osv, osv inget hjälpte.
Tog en sväng till Norrköping och inhandlade ett helt n ytt. Ett svart med en del finesser på, som jag ännu inte fattar något av :-)

Ny vecka igen.. Ny vecka, ännu en vecka utan Matias - tänk, jag förstår inte. Väntar ju varje dag.
Ni vet, förnuft och känsla går inte hand i hand.
Vaknar, suckar och kliver upp till ännu en jobbig, tung dag utan mitt barn. Jag saknar honom så förtvivlat mycket!!

Vill tala om att jag uppdaterar under tankar också, lite då och då. Där skriver jag en del om all sorg, all smärta, all värk, jag skriver även brev till Matias där...

Söndag 21/9

Japp, jag har varit "osynlig" här, men jag har helt enkelt inte orkat! Icke för fem öre.
Dagen som var, den 11-12/9.. ja vad ska jag säga.

Jo, ett stort, stort, stort tack ur djupet av mitt hjärta, alla ni som kom, och ni som inte kunde, ni som tänkte
på oss. Det var mäktigt, det var stort att se alla dessa ungdomar komma utmed..
kyrkogången för att minnas, för att hedra min Matias,
Vår Matias!!

Tack snälla alla ni som kom, hela min själ blev så varm och öm när jag såg er komma. Ni kom
med en ros, ett ljus och jag tror inte att ni ens kan ana hur mycket det betyder för mig som
Matias mamma..

Min Matias, Vår Matias.. Ja, tack, snälla älskade ni.
Ännu en dag hjälpte ni mig. En dag då vi alla ville se Matias komma leende, såå leende..
men han gör ju inte det...

Dagen var väldigt känsloladdad för mig,
Matias vänner som kom redan på morgon, många som inte visste om (förlåt!),
att vi skulle samlas 15.30, jag bestämde det så sent.

Jag vet inte inte, är snurrig nu, snurrig för att Matias inte kom
(jag vet, jag vet, jag vet.. förnuft, Tuija, förnuft!)

Marianne.. Ja, du vännen.. Jag vet att du läser här. Herre Gud vad du chockade mig, herregud
Ser dig komma gående.. med ditt ljusa, krulliga hår.. Fattade inte..
Vad sjutton.. Vad ÄR det där??? Med så otroligt lockigt hår, armar och ben och händer och fötter..
MARIEANNE; Marcus mamma!!! MARCUS mamma............ Från Kristianstad med tåg för att vara med mig
och för att hedra, minnas min Matias - en mamma som har mist, en mamma som vet.
Åhh, käre Gud, när jag ska försöka beskriva jag tappar totalt orden!

Marie-anne, älskade, älskade Marcus mamma - " Om du bara visste vad du har betytt för mig" (Uno Svenningsson). Du kom, och du var med mig hela denna fruktansvärda helg. Tack.

Alla ni Matias vänner, jag vill att ni ska veta att utan er klarar jag mig inte. Era mail, ett telefonsamtal, ett hej, ja det betyder så otroligt mycket. Jag hoppas att ni känner hur viktiga ni är för mig, och att det stundtals faktiskt gör väldigt ont, väldigt ont att se er, höra er..
MEN det uppväger det tunga, jag vet vad Matias vill, ni vet det också. Glädje, lycka och så gör vi nu..
Vi försöker, och ni gör mig gott, när ni hör av er.

Tuija

Torsdag 11/9

Så otroligt mycket hemskt som skett idag.. Anna Lindh... 5-åringen som blivit knivmördad.. 16-åringen som har hittats död....

Har absolut inga ord, ordlös, finns inte ett enda ord som beskriver vad jag upplever av allt just nu....
Matias..som...lämnade..mig..alla...vänner..släkt....

För mycket av allt.

Lånar ord idag.

Tisdag 2/9

Adrian kan vissla. Jösses vad han kan vissla! Han är ett riktigt busfrö, och ger mången och goda skratt! På morgnarna visslar han mest. Sjunger till Peter "Mamma sa ja, mamma sa jajajaja!!" Sen visslar han :-))). Ja, han brukar fråga mig om nåt och jag nickar får sen veta att Peter har sagt nej...:-))

Tilda, så fin i sina örhängen så fin, så fin. Ska jag vara riktigt ärlig så är hon inne i en riktigt jobbig period nu, ja på alla sätt. Lite smått uppkäftig, dum i munnen, provocerande och, tjaa... Jobbigt är bara förnamnet!
Morgnarna är nästan värst, dels är det så svårt att få upp henne, hon är stel och har värk efter en hel natts sömn. Eftermiddagen då hon kommer hem från skolan, ja då är det jobbigt med det mesta. Ja, en del av detta "hör väl sas till" åldern och en del beror ju på hennes handikapp - men jobbigt är det.
Så otroligt svårt att handskas med, så svårt.

Tänk.....Imorgon är det exakt 1 år sedan jag vinkade av nöjd och glad Matias.. Sen dess har jag inte fått se honom. *gråååter*