Drömme så otroligt mycket nuförtiden och kommer ihåg dom också. Häromnatten var vi på väg till Spanien, bara det att jag hade glömt mycket packning hemma och det viktigaste, passen, så där stod vi..

En annan dröm är att jag kliver av en buss och "glömmer" Adrian, fast det är Matias på bussen. Gråter, letar efter hjälp då bussen skulle ända till Borlnge, hehe, tom det kommer jag ihåg. Minns hur jag är så förtvivlad i drömmen. Letar, söker....

Ja, så man kan få till det i drömmarna, ja häromnatten hade jag även köpt sån där..vad heter dom åhh, med lång svans, håriga..va fan hittar inte namnet. Nå min hette Sixten iallfall..

Sicka drömmar och vilka detaljer man kommer ihåg" Makalöst just nu. '

Annars är det väl oki, träffat nydrabbad mamma, känns bra att kunna mötas i viktiga och fina samtal. Ska försöka ordna så vi kan träffas några stycken drabbade här hos mig en kväll och äta nåt gott o bara vara.

Höstlov i veckan och inget, absolut inget inplanerat, skit också men jag har liksom inte orkat.. Och utan bil är det svårt att ta sig till eventuella vänner och invadera en natt. Det får bli som det blir med höstlovet men känns pissigt då jag inte kan ge barnen nåt i princip.

Träffat farmor och farfar har dom gjort oxå till stoooor glädje och lycka för både farmor och farfar och barnen. Det var en riktigt fin eftermiddag tillsammans och barnen avgudar dom.

Tilda har inte gett upp hoppet om sin far, fast det sinar ju för varje dag som går. Igår försökte hon återigen nå honom på telefon, men nix, han svarar ej och hon pratar inte ens längre in nåt meddelande. För sorgligt och rent ut sagt för djävligt att agera som han gör! Men inget vi kan göra nåt åt, hans val, hans förlust!

Adrian var på disco i fredags och han var såå nöjd och inga pengar kvar hade han heller, läsk och godis hade det gått till och det är som det ska vara. Tilda sov fredag till lördag hos mormor och dom hade köpt nya fina skor/stövlar till Tilda, blev så glad för all hjälp är så välkommet! Ekonomin är ju bara bajs! :-)'

Gråter

saknar

5 år sedan begravningen

suckar

faller

känslan av orkar inte

Vet att jag kommer orka..men priset är alltför högt.

Önskar, drömmer mig bort

till tiden då vi alla var samlade, jag och alla mina barn.

suckar igen.

Finner ingen ro i kroppen just nu.

kämpar på igen och igen och igen.