Tillägg 2:

Visst är det väl så att livet och döden går hand i hand... Så är det ju och det är inget "farligt", så har det varit i alla tider, barn dör - men varför just mitt barn?! Många är vi runtomkring i världen som ställer oss samma fråga!

Jag är inte stark, inte för fem öre, trots att folk säger det till mig, "Guuuuud vad du är stark!"....men, vad skulle du ha gjort annorlunda då?

Vågar du ens tänka tanken att ditt barn dör? Att h*n dör ifrån dig och du inget kan göra? Du sitter där och ska planera ditt barns begravning, ett sista farväl.. Alla som kommer till dig, beklagar, gråter med dig, är med dig lämnar blommor och beklagar och kan inte förstå. Sen går de, kvar sitter du och sen kommer begravningsbyrån med en pärm med olika verser och symboler man kan ha i en dödsannons. Där sitter ni och bläddrar och tittar, funderar och gråter och ändå förstår du inte riktigt hela innebörden av det som skett. Vad var det nu igen..vad var det de sa..ja, just det - du mitt barn är död.

Du planerar inför en begravning av ditt barn. Väljer musik, vad tyckte han om, ska vi ha psalmer eller inte? Fika med prästen som vi valt, prästen som är så förstående och underbar, henne som jag släpat härhemma, visar..det där har Matias gjort, det där är Matias rum, det där..det där..det där... Hon finns vid min sida - när allt är kaos inom mig och i mig.

Folk som ringer, folk som kommer, jag som gråter, jag som håller om Matias vänner och frågar "Men hur mår du??" Matias vänner som alltid, alltid fanns där, och fortfarande finns där för mig och barnen. Matias vänner som gör så otroligt mycket för oss, mig, Tilda och Adrian. Minnessidan som fanns på internteven hela fredag den trettonde.. De som hjälper mig att plocka ut musik dels till själva begravningsakten, Bone:s "Tha crossroad" och även till minnesstunden.

Jag som totaltt flippar ur en natt, går upp, fixar kaffe, dukar för tre, mig själv, Jukka och prästen, tittar på klockan den är 02.00 ja, hon skulle ju komma vid två. Min moster som vänder och vrider sina händer, Matias farbror som kommer mitt i natten efter telefonsamtal, jag som slår ihop mina händer och säage; Men, jisses, nu kommer ni och jag går fortfarande omkring i pyjamas!" Kan skratta åt det idag..

Matias farbror och faster som får mig att förstå att det är mitt i natten och att prästen redan har varit här. Jag som gråter, jag som gråter...jag som inte förstår hur jag kan "ställa till" det såhär.. Gråter och gråter. Var är Matias? Han är död...så definitivt. Samlar ihop mig, går och sover, somnar med hjälp av en sömntablett.

Vaknar och mardrömmen fortsätter och fortsätter...

Jag och Jukka, Matias pappa, som står vid Himmelstadlunds kapell....väntar på att vår son ska komma hem, vid ett kapell??Jag röker och röker och röker, vankar, traskar av och an, Jukka gör detsamma ja, förutom att röka då. Vi väntar och väntar. Småpratar lite. Om Matias i NU form... vår länk till varandra, Jukka som jag älskar så högt just för att han är Matias pappa. Småpratar och kikar efter ..bilen.. I chock är vi. Fnissar om nåt, får en kram av Jukka, vilar mitt trötta huvud mot hans bröst, gråter.

Där kommer den, bilen..med en kista i..Matias finns däri säger dem..Jag vacklar, Jukka håller mig uppe. Jag frågar är det verkligen Matias som är där? Alla nickar så allvarligt. Jukka och jag inne i kapellet med kistan. Jag som ligger ovanpå kistan och gråter förtvivlat, pratar, klistrar dit ett foto på Matias, med blomblad runt omkring, ser den guldpräglade plattan med Matias namn.. Förstår inte..

NU blev det tungt att skriva. Skriver kanske mer en annan dag men.-... det jag vill få fram är att jag är inte starkare än nån annan!

Jag har tvingats in i det här livet då jag mister min son och det enda jag vill är att Matias kommer hem igen och att jag får ha ALLA mina barn omkring mig, så blev det inte och jag formar mitt liv utifrån ett helt annat perspektiv än vad icke drabbade gör, både på gott och ont.

Matias finns hos mig på ett annat sätt nu, Tilda och Adrian, jag är så himla tacksam för att jag har två barn kvar i livet! Oändligt tacksam, vore det inte för de..så vette sjutton!

De bär på en stor sorg de med! De har mist sin storebror och sin mamma, som hon var i livet före.....

Igår en dag fösent, kom mina älskade små trollungar in och väckte mig med frukost på sängen!!! Tänk vilka fina barn jag har va´??? Fyllde ju år i fredags, och de grattade och gav teckningar, men skolan väntade så det var som vanligt på morgonen i fredags, men lördagen! Blev så otroligt rörd! Tänk, tom kaffe hade dem fixat och återigen teckningar som de har gjort. åh, så glad jag blev!

Har fixat det som ska fixas inför första advent, och tänk det känns bra, det känns okey. Har ju slutat jämföra mitt mående i livet "före" och konstaterar i mina nya mått mätt att det är okey, det är bra. Har inga större krav på tillvaron, jag bara är, och det duger långt tycker jag iallafall.

Matias krepp-hjärta ska också fram, som han gjorde när han var liten, varje år hänger den här innanför ytterdörren och så ska det få förbli.

Sover bra på nätterna och det har vänt det djupa, svackiga, tunga, jobbiga. Jag är bara. Är och det är inte så tokigt det heller. Kraven på livet är inte detsamma som i livet före. Absolut inte!

Adrian, spelevinken :-) kom med ett uttryck igår som fick mig både att häpna och le i smyg, vi gick till affären och han utbrister "Det är kallt som satan i gatan!" :-) Har aldrig hört det uttrycket tidigare och var han har lärt sig det vette sjutton. Log gjorde jag iallafall.

Tilda har en hel del värk igen. Mest i ryggen men håller gott humör uppe, trots allt.

Hemma efter en underbar helg hos Gittan! Var på fest igår med Anneli och Gittan och vi hade skoj! Behöver sånt, mycket! Skönt att komma iväg och skratta, skratta, gissa om vi tre har fnissat och haft skitkul!

Tilda kom nyss hem efter att ha varit borta i helgen, Adrian kommer imorgon. Tilda var på disco i fredags och vann både tryckartävlingen och break tävlingen, *L*, hon är såå nöjd med sin helg och det är jag med!

Hundarna är jättetrötta, det är jobbigt att vara på landet och dessutom träffa andra borzoier! De bara sover och sover nu.

Ny vecka igen. Tänk vad tiden går fort trots allt!

Jisses vad tiden har sprungit iväg!!! Var ett tag sen jag skrev ser jag, men, men. Den heter ju då och då, .. *S*

Här lunkar det på i vanlig takt. Har varit hos min vän Gittan och mått kanonbra! Njutit av hundar, kikat på hennes hästar, jag höll mig på lååångt avstånd, är hästrädd.... Det var inte Adrian kan jag ju tala om, han var framme och skulle klappa och grejja. Tilda var lite mer avvaktande, men hon tyckte det var kul.

I helgen ska jag till Gittan igen. Vi ska åka iväg till hennes dotter och sova där en natt. Ska bli härligt att få komma iväg igen.

Känns lite som om den där sörjan, den djupa som jag traskat i hela hösten börjar lätta och det känns så skönt, så skönt. Börjar återigen kunna se det fina i tillvaron trots allt. Förstår inte denna berg och dalbana men det är väl inte meningen att jag ska göra heller. Bara konstaterar att såhär kommer det nog att vara i resten av mitt liv. Matias fattas mig!

Det ska bli så skönt att åka till Gittan igen! Vi ska åka till hennes dotter på fredagen. Tillbaka på lördag.

Slappa, njuta, koppla av ordentligt ska jag igen! Är så glad och oerhört tacksam för att Gittan är min vän!

I lördags var Gittan här, med..vinterjackor och byxor till Tilda och Adrian!! Glädjen var stor både hos barnen och mig! Så fina dressar fick dem. Mössor också, de är så stolta över sina nya jackor, spatserar runt och talar om för alla att "Gittan har köpt den!" Gittan du är ovärderlig!!!!

Börjar kännas som i "gamla tider" då jag i princip var hos Gittan varje helg med Matias de helger, han inte var hos sin pappa, och helger utan Matias.

Trivs med Gittan!

I lördags packade vi, jag och barnen, fika korg och spatserade iväg till "skogs", nåja, ett öppet fält där tjejerna riktigt ordentligt kunde raca av sig. Barnen ville INTE följa med först, men jag "tvingade" dem :-), gissa vilka som inte ville hem sen då?? Barnen! De hittade på massor med kul att göra där. Njöt gjorde vi alla 5 :-).

Har fått näsan ovanför vattenytan igen och det känns såå himla otroligt skönt!

För första gången på länge orkar jag mer än vad jag gjort på flera, flera månader.

Lagar festmat till mig och barnen, fläskfile, potatisgratäng, sallad, dukar fint med hel duk, ljus och höga glas och levande ljus.

Går och lyssnar på musik och "pratar" med Matias, säger till honom: "Jag måste ge barnen det jag kunde ge dig! Du är ju en så fin kille! Vi var två om dig hela vägen, nu är jag helt ensam, men jag ska göra allt för att de små ska ha det så bra som möjligt!"

Känner ikväll riktigt ordentligt hur Matias är med mig, om mig, kring mig - mina fina, vackra änglason vad jag saknar dig..

Nynnar med musiken och känner mig harmonisk just nu!

Musik jag mer än gärna lyssnar på nu:
"Tripping" med Robbie Williams, finns det nån bättre låt just nu?? Den är fullständigt kanon! Laleh, den kurdiska (?) tjejen, alla hennes låtar är ju bara så bra!

Matias hade nog gillat Laleh... så går tankarna...

Ha en bra fredagkväll!

Så länge man utgör en del av den mänskliga gemenskapen är det mycket viktigt att vara en hjälpsam och godhjärtad människa.

"Må de fattiga finna rikedom, De som tyngs av sorg finna glädje. Må de som förtvivlar finna nytt hopp, bestående lycka och välgång.

Må rädslan lyftas från de rädda och de fjättrade bli fria. Må de svaga finna kraft, Och må deras hjärtan förenas i vänskap"

DALAI LAMA

************************************************** ******

Har haft det kanon hos Gittan. Kännt mig så bortskämd med god mat, slappat, kaffe, fikabröd åhh, jisses det är man inte van vid. Har njutit och riktigt, riktigt kopplat av tillsammans med barnen och hundarna. Gittan, TACK!

Var ju givetvis i stallet då...Hrrmmphh, de är ju stora..dessa islänningar...

Barnen nöjda och som Adrian sa till Gittan "Du lagar världens godaste mat" och det "har varit skitkul!" sa de båda.

Så tacksam för mina vänner.