Lördag 31/5

Vilken syn som mötte mig på altan! Om ni bara hade sett! :-) Kunde inte mitt i allt låta bli att skratta! Adrian, Adrian... Jag målade ju staket häromdagen..... Burken med målarfärg, ja den var kvar på altan med locket på.
Adrian hade kompis här och dem lekte på altan, jag har sandlåda och lite leksaker där....Ett obevakat ögonblick, då jag tänkte vad tysta dem blev...
Gick ut och tittade och herre Gud säger jag bara!

Dem har målat...Grillen är vit, stupröret är vitt, gräset är vitt, kompostgrindarna är vita, plattorna ä vita......:-) Killarna är vita, i ansiktet, håret kläder.....Åhh, jösses!
Dem pep i väg som små illrar när jag kom....Fick tag i Adrian och gick till grannen och ringde på..Behövde ju inte berätta så mycket för det syns vad dem har gjort..:-)

Nacklafta försiktigt på Adrian för att få bort färgen. Grannens pojke likaså. Kläderna förstörda...

Det var och är en syn för gudarna. Hur jag ska fixa altan nu, vette sjutton. :-)

Onsdag 28/5

Oj, då och då bok får jag kalla det här igen. Eller varför inte onsdags tankar? :-) Ser att det helt plötsligt :-) har blivit onsdag igen.

Har haft det väldigt, väldigt jobbigt och tungt. Saknar, saknar, saknar. Värker. Trots det så ser jag ju att dagarna går, men det hjälper inte... Vaknar ibland på morgonen med tanken "Neeeej, inte en dag till!"
Vill bara att det här ska "gå över", att Matias kommer hem och att det räcker nu. Nu är det alldeles för länge sen. Nu vet jag hur det känns, smärtan, värken, nu vill jag inte mer! Tunga, långa, jobbiga dagar. Ångesten har varit kraftig, kraftigare än på länge. Svårt att hejda det som sker i kroppen och i tankarna. Försöker, gode Gud vad jag kämpar, om ni bara visste.

Varje dag är en kamp, vareviga dag. Försöker och försöker kämpa emot, tja, jag vet inte vad. Saknaden, smärtan, längtan det orättvisa - det kommer jag ju inte undan och det går ju inte att kämpa emot heller.
Försöker finna en ny vardag, en vardag utan min Matias - men det är svårt, mycket svårt. Jag tar dagarna som dem kommer. Kan inte lova någon nåt, inte bestämma, inget jag bara är och har nog med det.

Möte på skolan igår om Tilda och hur vi ska lösa det inför höstterminen vad gäller assistent. Rektor, Tildas två lärare, fritapersonal en, kurator och sjukgymnast från barnhabiliteringen och jag då... Det är jobbigt att tvingas ta i sånt som för oss är "vardag", Tildas reumatism och allt den för med sig. Tog en och en halvtimme och det ska nog bli bra i höst bara vi får ordning på assistent timmarna. Reumatismen är ju så lömsk, man vet aldrig från dag till dag hur Tilda mår. Ibland behöver hon mycket hjälp, ibland fungerar det mesta bra. Mmmmm, så ser det ut för Tilda, så är det.

Barntraumateamet har varit här. Nu har Tilda en egen "bok". Boken om Tilda och hennes storebror. Boken om Tildas känslor, tankar och funderingar. Hennes sorg och smärta. Den ska vi läsa i lite då och då, men jag klarar det inte för jag brister i gråt bara. Peter, dem smås pappa får läsa. Det är tung och jobbig läsning, men den hjälper Tilda otroligt mycket. Hon känner igen och har fått sätta ord på det som skett från den första dagens kaos till lite senare.

Onsdag 21/5

Igår var Tilda och jag på biblioteket. Unga reumatiker var där och informerade och berättade. För första gången fick Tilda träffa någon mer som har reumatism. Vilket lyft det var för henne! Så nöjd, så tillfreds med att ha fått träffa någon med samma "sjukdom som jag". Otroligt viktigt och bra!

Synd bara att informationen var dålig om att unga reumatiker skulle vara här i Söderköping. Ingen från Tildas skola var där, det hade varit mycket, mycket bra för många fler att ta del av de dem berättade om!

Idag sken hon som en sol när hon kom hem från skolan. Hon hade fått berätta om sin kväll på biblioteket inför hela klassen! Stolt över sina klistermärken där det står "Unga reumatiker". Lite sur för att hon glömde dem hemma idag, men hon ska ta med dem imorgon till skolan. För att visa, för att få sätta på rullstolen. Ja, det var bara så skönt för både henne och mig att få träffa dem från unga reumatiker!

Mitt rum är fortfarande halvklart ;-). Har inte riktigt orkat ta tag i det lilla, dvs sätta upp tavlor, foton, hylla osv, men det är ingen brådska med det. Jag hinner.

Matias.

Vilka underbara vänner du har! Ja, det visste jag sen tidigare, men nu,
jag kan inte nog tacka dem för att dem finns!

Är så övertygad om att du har ett finger med i spelet. Du ser till att dem kommer när jag vacklar som mest.
Tre dagar i rad nu har jag haft nån av dina vänner här och det betyder så otroligt mycket!

Tänk idag kom en och han, trots stress inför student, hjälpte mig att få igång din dator igen!

Jag vet hur viktig du är för dem. Jag är så tacksam för att dem kommer, skriver, ringer så det kan jag inte beskriva i ord!

Tack Matias för att du ser till att dem kommer när jag behöver det som mest.

Kram Mamma

Söndag natt... 19/5

Matias!! Gode Gud det här är inte mänskligt, det säger jag bara!
Allt känns så tröstlöst,hopplöst att tvingas vara.

Andningen har jag glömt.
Idag har jag flämtat, flämtat, flämtat.
Det gör så förtvivlat ont i mig!
Jag vill inte tvingas i detta nu, men vet att jag måste.

Saknar så jag går sönder och det blir bara en större saknad för varje dag.
Du, hjärtat, stjärnan och solen! Älskar dig in i evigheten för alltid.

Visst såg du Tilda och Adrian idag när dem fick ansiktsmålning...
Adrian med bla en stjärna mitt på pannan, Tilda med både stjärna och hjärta -
visst var du där???
Och...solen sken.....

*Står på tå, men når dig ej..puss på halsen och kraaaam* Mamma

Torsdag 15/5

Storgråtande Adrian vid middagstid....Vimsa, Vimsa, Vimsa..Hade tagit hela hans pan-pizza! :-) Jag sa åt henne på skarpen ;-) och tröstade Adrian. Han tyckte att jag skulle ringa polisen så dem kom och tog henne...:-) Ja, sen skulle vi hämta hem henne imorgon! :-) Jo, då han fick ny pizza... Han delade med sig till Malla..Med orden "Issa får ingenting!" :-)

Adrian är hemma från dagis, han har ögoninflammation och det blir bara värre så imorgon måste jag åka till Vdc med honom.

Har äntligen börjat få lite fason härinne på mitt rum nu. Det första jag ordnade till är en hylla med Matias foto, ljus, priser, hängde upp hans brottarskor osv, har honom omkring mig. Rummet..Ja, det blir nog bra när jag orkar fixa till mer.

Trött är jag, ständigt, ständigt trött!

Fortfarande söndag 11/5

Sitter och tittar i tomma intet. Har rasat ner. Inatt är det den 11:te igen och igen och igen. Kvällen du gick ut, Matias, natten du togs ifrån mig. 00.12 slutade allt. Allt stannde.

Har fixat i ditt rum. Det gör så förtvivlat ont! Jag står inte ut!

Imorgon, när dagen gryr då fanns inte du mer för exakt 8 månader sedan. Hur kunde det bli såhär?

Imorgon när klockan är 15.30 dras jag tillbaka till det smärtsamma ögonblick då poliserna kom för 8 månader sen.. Då mitt liv drastiskt förändrades till nåt som jag inte längre vet vad det är.
Jag flämtar mig ju igenom tillvaron för det mesta..Det är inget liv det är bara en tillvaro.

Hade jag kunnat hade jag smällt igen dörren mitt framför ögonen på poliserna och..bara..jag vet inte.

Orden dem sa ska ingen förälder behöva höra! Saknar dig så, hjärtat, stjärnan, solen!

Ditt rum..Det har Tilda nu... Första natten hon sover där. Hör hur lugnt och tryggt hon ligger där inne och snusar gott. Fotot på dig satte hon genast upp vid sin säng.

Jag älskar dig.
Kram Mamma

Söndag 11/5

Trött, matt, slut, utmattad, jobbigt, ledsen, nere, tårlös, maktlös - inget känns bra. Barnen kom hem och Tilda blev så nöjd. Gick in till henne och sa god natt..Då hade hon satt upp sitt foto på Matias vid sin säng, då brast jag och hon en sväng. Pratade om hur mycket vi saknar "Tias", och att han ser oss och tycker att hon fick det fint. Att han vill att hon ska ha hans rum, att han ler och är glad för det.

Har inte orkat ett dugg i mitt rum, barnen dem smås, gamla rum. Jo, tapeterna hänger där dem ska, annars inget. Fullständigt vansinnigt är det här!

Matias har inte flyttat hemifrån, Matias är död och det gör så ont i hela mig! Blev än mer definitivt nu, nu när Matias inte ens har rummet kvar.

Orkar inte skriva mer, tungt är ett alltför lindrigt ord för att beskriva det hemska. Går bara runt, runt, runt. Saknar. Värker. Mår så otroligt dåligt.

"oxå en mor" du frågade om jag kan lukta och JA, jag har en t-shirt som jag inte har tvättat ens en gång, den luktar Matias. Och jag värker bara nu.

Lördag 10/5

Har hänt mycket, mycket på kort tid. Förstå..Jag har tömt Matias rum.....Bara stoppat i kartonger, inte tittat, inget. Bara plockat ner. Går igenom nån annan dag.

Just nu ska barnens rum tapetseras, Peter hjälper mig. Allt härhemma ser ut ungefär som jag känner mig - kaotiskts. Man kliver över saker, tjejerna (=läs hundarna) trampar och fattar inget, usch, det är rörigt.

4 maj, gick. Fruktansvärd är det enda ord jag hittar. Tack vare besök av Matias kompisar, kusiner, farmor, min bror så gick det iallafall att försöka andas utan att flåsa.

Dags att ta ett varv i röran, barnen kommer hem imorgon och då ska det vara skapligt.