"Änglarna hade fikapaus.." Mmm, så var det nog, så är det nog för allas våra barn.Änglarna hade fikapaus, vila, då hände det som inte får ske..

"Änglarna hade fikapaus." Mmm, jag vet inte men det låter vackert och horribelt samtidigt.

"Vi behöver inte förstå allt som händer i den här världen."
Mmm det fann jag också tröst i, vi behöver inte förstå, begripa, finna mening med.. Vi behöver inte det.

"Änglarna hade fikapaus.." Mmm, ja så var det nog.

Lite spridda tankar från mig, trött och kämpigt. Har tillbringat några dagar hos lillebror :-), han och hans sambo har köpt hus. Nu flyttas det febrilt. Skönt att vara där och inte tänka, bara göra.

Tisdag 24/6

Mmm, det var länge sen. Finns här, inte så mycket mer.
Midsommar kom och gick. Var iväg med barnen och dansade kring midsommarstången, dem fick rida, köpa lotter och fiska i fiskdammen. Roligt hade dem!

När vi åkte hem så stannde vi och jag gick ut och plockade blommor till..Matias. Groteskt, så det liknar ingenting, men så ser det ut här. Jag är trött, uppgiven, maktlös och så otroligt ledsen varenda dag. Jo, visst finns det glädje ibland, men aldrig som förr,

Delar in mitt liv i före och efter..

Lördag 4/6

Nu ska vi se om mamma kan klottra ner nåt här igen! :-) Ett uttryck som Matias och jag hade, "Mamma ska...Nu ska mamma Tuija" ja, det var jag som sa om mig själv ochtyckte det var jätteskoj! :-) Lite taskig humor, men vad då?? Matias och jag skrattade!

Nej, är inte så munter som jag låter, men, men. Har idag varit nere på marknad här i Söderköping, med barnen, dem små.. Kommer nog aldrig sluta säga det, Barnen dem små... Nå, barnen nöjda, åkte karusell och hoppade i hoppborg så jag trodde Adrian skulle hoppa ut på sidan på slutet för han blev så trött! :-) Roligt hade dem iallafall.
Själv kommer jag på mig med att flacka runt med blicken..sökande efter min älskade Matias. Jag veeet så väl, men ändå...Han kanske kommer....Står med ett leende på läpparna och gråten hängande som en klump i halsen. Skrattar åt barnen, samtigit som jag är så rädd för att brista i gråt.

Väl hemma kunde jag. Gråta. Gråta, gråta, gråta. Tilda sa "Nej, mamma, snälla gråt inte mer, inte mer, inte mer." Stackars barn, vilken uppväxt ska dem få...Med en mamma som ständigt gråter.

Jag sa till Tilda att jag måste få gråta, att det gör så ont i mig så det måste ut med tårarna. Sa också att det vore väl konstigt om jag inte grät. Ja, det höll hon ju med om, men jag vet att hon tycker det är så jobbigt med mig och mitt gråtande. Tyvärr kan jag inte göra nåt åt det.

Försöker hålla emot och lyckas vissa dagar fram till barnen har gått och lagt sig, men då..Då har det varit störtfloder! Jag saknar honom så grymt mycket!

Adrian, ja ni. Han fick en elmoppe av min bror i 4-års present...Den står på laddning nu varje natt! Barnen på området är görna av avund när han sitter på sin moppe och kör runt. :-) Det ser så festligt ut, för lyckan är stor hos honom över sin moppe. Ska sätta in nåt foto på Adrian och hans moppe senare. Meeeeen, han åker sååå långt! Otaliga är dem lekplatser där jag har hämtat hem honom, många är barnen som har flockats runt honom, ibland har dem suttit både två och tre på den.....Inte bra, för den ska ju hålla. Nu får han bara ha den härutanför.

Nu ska mamma Tuija :-) försöka göra nåt annat. Livet fungerar inte alls för tillfället. Tack för att ni orkar läsa och följa mig och barnens kamp.

Onsdag 11/6

Onsdag den 11... Onsdag den 11 september var din sista dag här, här hos oss. Onsdag.. Imorgon torsdag, Tildas skolavslutning.. För 9 månader sedan imorgon stod dem där poliserna, då dog jag, då skrek jag, då..sen dess har jag bara en tillvaro.

Önskar att du vore här. "Om du var här, om du var här om du var här om du var här" Om du visste Matias vilken smärta det är! Fast det är bra, att du inte tvingas genomlida detta. Jag hoppas att du har det bra där du nu är idag. Önskar att detta inte var sant!

Jag behöver en livboj nu, känns som om jag druknar i sorg. Håller mig uppe, kämpar, kämpar, kämpar, men det är svårt och tungt. Älskar dig in i evigheten!

Jag är så trött, så trött, så trött.
Nere i det djupaste av alla djup. Flämtar, stånkar med andningen. Försöker, Gode Gud var jag försöker. Men det kostar på.

Förra året den här tiden, då var vi på Öland, med nybakad student, Matias.
I år är han borta, för alltid säger dem...

Natten till måndag 10/6

Ni vet.. man kan verka glad, skratta lite, skoja, busa med barnen, se till att dem har haft kul idag... Men det gör så ont i hjärtat, det värker i hela mig nu. Saknaden efter Matias. Känns som om jag går itu. Så horribellt att Matias inte var med och sjöng och firade sin älskade lillebror, så tom är hans plats.

Men mina ögon lurar nog ingen. Så tomma på liv, bara smärta och sorg. Trots det så kämpar jag på...För barnens skull, dem små. Och Matias skull, han vill att jag fortsätter nu, nu utan honom. Vet vad han skulle säga nu: "Men mamma, ta det lugnt, det ordnar sig! Tänk positivt." Mmmmmm, jag kan inte det.

Varje dag är en berg och dalbana nuförtiden. Vet inte från stund till stund längre hur jag mår. Kalaset gick jättebra och Adrian så nöjd, glad och uppspelt, Tilda likaså. Jo, känner glädje när jag ser dem, men en annan sorts glädje nu. Kan inte förklara hur jag menar, men dem som mist vet nog hur jag menar.

Våra liv är totalt förändrade, totalt. Jag är så maktlös och liten inför detta. Jag gör så gott jag kan och mer kan jag inte.

Önskar så att Matias kom hem, jag längtar så efter mitt barn!!!

Söndag 8 juni

Kalas imorgon!!! Lille målaren fyller 4 år!! Kommer lite folk och jag har ttänkt att vi ska sitta på altanen, om vädret tillåter. Då kan ju alla gästerna beundra hans storverk!:-)

Tilda är så rar och har varit på ett strålande humör. Sjunger och styr. Så uppspelt och förväntansfull inför Adrians kalas imorgon. Hon är bara så mysig. Hon tom städade sitt rum..:-) Imorgon ska vi hjälpas åt, hon och jag och göra tårta. Klänning har hon redan valt :-) för man ska "ju vara fin på kalas".

Första födelsedagen, då vi firar sen Matias..dog... Känns jobbigt för han saknas, ja alltid, men extra, extra mycket i morgon. En stol kommer att vara tom och ingen, ingen kan fylla den!

Onsdag 4/6

Mmm, redan juni. Tänk vad fort tiden går, ändå så långsamt.. Förstår inte att det har gått 9 månader sen jag träffade Matias sist..Alldeles för lång tid.

Här intet nytt under solen..Jo, den lilla målaren han har förstört hela altan! Begriper inte hur jag ska få bort det!!:-)
Han har såå svårt att lyssna, han har inte tid, bara springer på. Vet att dem på dagis brukar fråga honom "Men Adian, vad har du dem här till?" och så pekar dem på hans öron.. Svaret kommer blixtsnabbt: "Dem finns bara där!" :-))) Prydnad kanske? :-)