Min fina syster yster, idag skulle din Marcus fylla 26 år och här står vi fortfarande du och jag. Tänk inte trodde vi väl då att vkulle orka en sekund, en dag till, men det gjorde vi och gör vi.

26 år.. förstår att tankarna virvlar i ditt huvud om hur han skulle sett ut, varit, förlovad, barnbarn och allt det där som hör livet till - så blev det inte för Marcus och Matias.

Du är utstrålar så mycket värme och kärlek och jag är övertygad om att det är fest i himlen, Änglarnas stad idag. 26 jordeår vad är väl det - man lever ju ändå en hel evighet bakom den tunna slöjan som skiljer oss åt!

Kram till dig och tänder ljus för din Marcus idag!

Till dig Marcus och din mamma just speciellt idag: : No, woman, no cry;
No, woman, no cry;
No, woman, no cry;
No, woman, no cry.

Said - said - said: I remember when we used to sit
In the government yard in Trenchtown,
Oba - obaserving the 'ypocrites
As they would mingle with the good people we meet.
Good friends we have, oh, good friends we've lost
Along the way.
In this great future, you can't forget your past;
So dry your tears, I seh.


No, woman, no cry;
No, woman, no cry.
'Ere, little darlin', don't shed no tears:
No, woman, no cry.


Said - said - said: I remember when-a we used to sit
In the government yard in Trenchtown.
And then Georgie would make the fire lights,
As it was logwood burnin' through the nights.
Then we would cook cornmeal porridge,
Of which I'll share with you;
My feet is my only carriage,
So I've got to push on through.
But while I'm gone, I mean:
Everything's gonna be all right!
Everything's gonna be all right!
Everything's gonna be all right!
Everything's gonna be all right!
I said, everything's gonna be all right-a!
Everything's gonna be all right!
Everything's gonna be all right, now!
Everything's gonna be all right!


So, woman, no cry;
No - no, woman - woman, no cry.
Woman, little sister, don't shed no tears;
No, woman, no cry.

I remember when we used to sit
In the government yard in Trenchtown.
And then Georgie would make the fire lights,
As it was logwood burnin' through the nights.
Then we would cook cornmeal porridge,
Of which I'll share with you;
My feet is my only carriage,
So I've got to push on through.
But while I'm gone:

No, woman, no cry;
No, woman, no cry.
Woman, little darlin', say don't shed no tears;
No, woman, no cry.


Eh! (Little darlin', don't shed no tears!
No, woman, no cry.
Little sister, don't shed no tears!
No, woman, no cry.)


Kram din "lillasyster-yster"
Mamma till Matias 83-02,
Tilda 11 och Adrian 9 år

ANDRA SIDAN

Jag står vid havet. Det ligger ett skepp vid kajen. Kaptenen låter morgonvinden gripa tag i seglen och skeppet ger sig ut på den blå oceanen.

Det är ett vackert fartyg som är byggt för långa färder. Jag står och ser på det när det glider i väg ända tills det försvinner som en liten prick vid horisonten.

Just då hör jag att någon vid min sida säger:
"Nu har han lämnat oss." Lämnat oss för vad?

Bara försvunnit ur synhåll för mig. Det är allt. Han är lika vacker och välbyggd som när han lämnade stranden. Detta att han har blivit allt mindre och till slut försvunnit är ju bara som jag ser det.

Just när rösten vid min sida säger att han lämnat oss, finns det någon på en annan strand som ser honom dyka upp vid horisonten och en annan röst som ropar:
"Här kommer han!"

Okänd författare

Matias, visst väntar du på mig där på andra sidan!!!!