Som ni kanske såg har jag bytt namn på sidan nu också. Nu är detta en sida till Minne av Matias. Jag kommer att fortsätta skriva här, men inte som förr.
Kommer att skriva direkt till Matias, berätta om min sorg, smärta, gråt och vånda.

Det innebär ju givetvis inte att jag enbart mår dåligt hela tiden, utan jag kommer att använda den här sidan till att skriva av mig mina känslor när det är som mest jobbigast. Då smärtan bara måste ner på pränt!

Nu är det jobbigt, snart är det exakt 2 år sedan Matias kom hem på sin första och enda permisson, den 30 augusti kom han och åkte den 3 september 2002, nästa gång han kom hem var det i en kista.. *gråter*

Är så otroligt tacksam för att en väninna till mig, granne har ställt upp och hjälper mig just nu med Matias grav, Tack! För..jag orkar för tillfället inte gå dig, jag orkar inte, jag kan inte just nu. Tack snälla du för att du hjälper mig med det!

Helgen som kommer så ska vi ha en träff här i Söderköping för föräldrar som mist barn, ja, som den vi hade förra året. Jag är övertygad om att den träffen kommer att lyfta upp mig lite ur gyttjan jag trampar i just nu, det ger så mycket att få träffa andra!

22 juli

Har fått en del glada nyheter dem senaste dagarna, och jag gläds så! Jag gör det, men på mitt sätt, jag gläds och känner förtröstan inför framtiden..för jag har fått bevis och bekräftelse på att jag är viktig, att Matias är viktig! Det betyder så mycket för mig, tack ni ungdomar som delar med er.
Längre fram kommer jag ju kunna berätta mer om vad jag pratar om!

Idag har barnen kört "rullstolsrace" härhemma och inne... Kan ju tala om att det inte är speciellt uppskattat varken av mig eller hundarna.. Idag, usch så jag är, lät jag det vara, men sen är det bomstopp med rullstolen!

Ja, ni här är jag fortfarande. Mår inte speciellt bra. Mycket som sker runt mig, omkring mig och jag måste lösa det. Därav att jag inte orkar skirva så mycket här.
Är väldigt tacksam för era gästboksinlägg och mai, dem värmer mer än vad ni någonsin kan tro!