Måndag 29/7
Mmm, jag har icke, icke för ett ögonblick förstått helgen..Vi bara var, så många, så många. Inga ord behövdes, en kram, ett öra, en blick sa så mycket, så mycket!
Jag är så tagen av denna helg. 33 föräldrar var vi, 33 föräldrar som visste precis vad vi menade. 33 föräldrar.. Vilken kärlek, vilken omtanke, vilken kärlek..
Finner inga, absolut inga ord för att försöka berätta vad jag har fått förmånen av att uppleva.. Så otroligt mäktigt!
Tror som Marielle, Marcus lillasyster sa, innan Marianne åkte hit (Ja, det är ok att jag nämner dem vid deras namn här.) "Men, jag tror att alla barnen står i en stor rund ring och håller varandra i händerna som en kärleksring, kring er."
Tack Marielle för dem sååå starka vackra orden. (kram)
Inatt satt jag här ensam, ja som vanligt ;-) barnen sov och jag, jag tände ljus, många, många, många ljus härinne i mitt sovrum, ställde värmeljusen direkt på golvet.. För sååå många är vi, barn och föräldrar. Satt tyst, lyssnade högt på musik och bara kände all kärlek och värme som finns kring våra barn, och att vi har fått träffas!
Ja, som Tilda sa..Hon tittade i ett album som en förälder hade gjort till och för sitt barn. Där satt Tilda, dem läste och mamman berättade.
När albumet slogs ihop.. Säger Tilda, varpå hon lägger hela sin hand på sista bladet: "Den här boken var bra!"
Sen sprang hon iväg och lekte med dem andra barnen.....
Vår "bok" fortsätter för all evigheten! Kram till er igen! Ni som var, ni som kunde,
jag är sååå tacksam över att ha fått möta er, fast omständigheterna kunde vara annorlunda..
Nu är dem inte det..
Söndag 27/7
Jag är som jag är, minns inte längre hur jag var och vem jag var.. innan Matias.... ja ni vet.
Helgen har gett mig så mycket, hämningar har släppt.. Jag tom tog fram Matias ryggsäck.. med hans grejjer i..Tittade på körkort, hans "plånbok" ( ett silveretui), hans halsband som rycktes av när olycka hände, foton när Matias var liten.....
Vad ska jag säga nu.. Orden är för futtiga dem räcker inte just nu, jag bara samlar mig inför nästa träff, min hållhake, min ribba i tillvaron, den 18 oktober..
Hur kunde det bli såhär??
Tack, ett stort varmt mycket varmt ochh kärleksfullt tack, till alla er som var med igår, ni som inte var med..Jag hoppas att ni kan känna styrka i att vi finns, vi ses.
Kram Tuija
Torsdag 24/7
Ser hur Vimsa, lugnt plirar med ögonen.. När jag börjar städa mitt i natten..Hon tittar och liksom säger till mig "Mamma, det här fixar vi tillsammans!" Ja, jag kallar mig själv "mamma" även till hundarna, mina tjejer.
Lugnt ligger hon och kisar på mig, där jag drar fram med dammsugare och mopp, lugnt, så lugnt. Flyttar sig och tittar på mig och ger mig styrka. Om du inte har haft ett hundbarn förut, så kanske du inte förstår vad jag menar.
Efter gårdagens utbrott.. Då jag bara skrek och grät, efter att Tilda och jag hade haft vår "tjejdag" i Norrköping..Då kom hon, Isse-Piss, sakta "trippade" hon fram till mig, slickade en tår och bara fanns brevid mig. Jag grät såå högt, så högt. Borrade in mitt ansikte i hennes mjuka päls och hon bara fanns där.
Ordlös, tyst och närvarande. Saknaden efter vår Matias är grym.
Malla...:-)) Älgen :-)) Hon vet inte riktigt vad hon ska göra..Ligger kvar i sin säng och överlåter "ansvaret" till Vimsa...... Vimsa är äldst, så det är som det ska.
Tackar Gud för att jag har mina tjejer, att jag har Tilda och Adrian här, tackar för att jag fått förmånen att vara Matias mamma i 19 år och att jag får fortsätta vara hans mamma.
In i evigheten, du och jag Matias!! Älskar dig såå, men det vet du, fast det kan inte säga för många gånger.
Hjärtat, stjärnan, solen!! *står på tå, kram puss på halsen men jag når dig ej!*
Ni som är nya och kikar in på min sida..Jag har ett dagboksarkiv som ni kan läsa och följa oss.
Fredag 18/7
Ännu en dag.Dagarna kommer och går, fast hos mig står tiden still emellanåt. Skriver ner en dikt här, ska lägga den under dikter så småningom.
Den är skriven av Mari-anne Thörnström, Marcus mamma. Marcus som hon förlorade den 7/10 förra året, endast 20 år gammal.
Nu är jag här i himlen, och tittar ner på dig.
jag vet och jag känner hur du saknar mig.
Jag känner av din stora smärta
som du för alltid har i ditt hjärta.
Jag kom ner till jorden ett tag,
detta var en skriven lag.
Min tid på jorden blev inte lång,
jag skulle tillbaka till himlen nästan på en gång.
Ett lån till dig jag bara var,
och jag kunde inte så länge stanna kvar.
För jag var en gammal själ,
och detta kände du mamma, så väl.
Älskade mamma,när du känner en kärleksfull vind,
är det jag som smeker din tårfyllda kind.
När du känner saknad och sorg i ditt bröst,
är det jag som finns bredvid dig och ger dig tröst.
När jag står vid din sida ibland,
känner jag vårt starka kärleksband.
Då längtar jag också efter dig,
precis så starkt som du längtar efter mig.
Men varje gång du stilla viskar mitt namn,
känn hur jag kärleksfullt tar dig i min famn.
Känn hur jag ger dig av all min styrka,
och vet att du är den mamman jag alltid ska dyrka.
Älskade mamma, jag ber dig, lev ditt liv fullt ut,
tills den dagen då ditt liv tar slut.
För då min älskade mamma och vän,
ska du och jag åter mötas igen.
Onsdag 16/7
Varmt, varmt, varmt!!! Härligt, men..tja, lite jobbigt med. Har tillbringat dagarna ute i skärgården tillsammans med barnen och deras pappa. Bättre att vara där än hemma. Badat och solat, fikat och ätit. Lyckades med konstycket igår att bränna mig rejält i solen..Hmm, ja hade ont, men vad då det är bara petitesser i sammanhanget :-)
Tilda mår bra av värmen! Sköönt, fast man får "passa" henne när hon badar, för blir hon för kall, ja då får hon värk. Men det gör jag så gärna, passar alltså, bara hon får vara lite mer smärtfri nu. Adrian spelevinken, ja han mår bara bra. Förkunnar sååå stolt när han har kompisar här: "Här har Albin ochjag målat!" Sen traskar han in med sina kompisar och visar upp sitt mästerverk :-)
Har även varit hos bror en sväng. Måste hemifrån, fast det är otroligt jobbigt att komma hem igen.....
Nästa helg, ja då ska vi ha träff här i Söderköping. En träff för föräldrar som mist barn. Känns bra att få träffa varandra. Vi pratar "samma" språk, jag vet det.
Har ett så talande exempel, tycker jag. Pratade med Olle, Svantes pappa. Han frågade hur det är, och jag svarade "Ja, jag vet inte jag går liksom omkring och bara väntar!" Olle, sa direkt: "Åhhh, Tuija, vad jag känner igen det där, denna väntan, jag vet precis vad du menar!!!"
Kändes otroligt skönt och bra, att veta att han visste precis vad jag menade!Jag behövde inte förklara nåt mer om väntan!
Pratade sen med en "icke-drabbad", hittar inget annat ord..., sa samma sak då. Får till svar "Ja, men vad väntar du på?"...
Mmmm, så är det, vi som lever i detta helvete som det är att mista det bästa man har, vi förstår direkt och det är så otroligt skööönt! Man behöver inte förklara, berätta, "försvara" man kan bara säga precis som det är och vi förstår varann, direkt!
Så, jag ser verkligen framemot att få träffa andra föräldrar, den 26/7!
Uppdaterar lite dåligt, men har inte haft ork, tid och lust. Har inte vetat riktigt vad jag ska säga, för det är ju som det är.
Känner dock just nu, en förändring, på nåt sätt..Kan inte förklara.. men nåt har hänt. Accepterat har jag inte gjort, kommer aldrig att göra, men jag har börjat inse att jag tvingas vänja mig vid detta nu. Tänker på Matias i allt jag gör, precis allt!
Har ett så otroligt stort behov av att få prata om min Matias, "Matias sa, Matias tyckte, Matias gjorde" Hela, hela tiden. Men det är också det enda sättet jag har nu, att få prata om honom, få behålla honom så, prata och minnas. Sen finns det faktiskt dem som tycker att det är jobbigt, men det struntar jag i! Matias är min son och jag kommer aldrig, aldrig sluta prata om mitt barn!
Ha det så bra i värmen så hörs vi snart igen.
Söndag 6/7
Imorgon, måndag den 7.............juli... Kanske därför jag har svackat såå otroligt nu..
För precis ett år sen höll vi på och packade Matias grejjer. Den 7:de åkte vi in alla,utom Adrian som sa hej då innan han åkte bort över helgen...
Tilda, jag, Peter,Jukka, med sambo mötte upp oss i Norrköping, Likos kom, och Jukkas sambos ena barn med sin sambo och barn..
Där stod vi på busstationen i Norrköping för att vinka av. Bytte lite väskor för Jukka hade bättre. Innan vi åkte till busstationen, var vi en svång till Matias dåvarande flickvän.
Hon kramade och dem pussade varanda, hon gav honom brev och cd-skivor som han skulle ha på bussen. Minns att hon var väldigt tagen och tyckte det var jobbigt.
På busstationen skojade vi, förmanade vi och skrattade tillsammans. Tog foton, har två så härliga kort som jag bara skrattar åt.. Minns att jag håller om Matias, Jukka på andra sidan, jag dunkar till Matias lite lätt på bröstet och säger:"DU vet, det första du gör när du kommer till Finland är att du går till polisstationen och säger att du ska byta medborgarskap och så åker du hem!"
Ni skulle ha sett Matias min..Den är så kul! Jag skrattar och Matias tittar på mig som om: "Men nu får du väl ge dig mamma!" :-))
En varm dag var det då 7 juli 2002, varm.
Bussen kom och vi kramade om varann. Sen åkte han... Minns att Jukka slet upp sin mobil när vi såg bussen svänga av, han ringde till Matias och frågade: "Hej hur går det!" Sen skrattade vi alla såmycket, Matias tyckte nog att vi var alltför spända och knasiga den dagen, mer än vanligt...:-)
Sen kom han hem en gång..sista helgen i augusti..Nästa gång han kom då kom han i kista.
*gråååååååter hejdlöst nu*