Blää, genomförkyld, ont i halsen, hostar och är allmänt risig. Inget vidare med andra ord. Skönt för barnen att vara borta den här helgen iom min förkylning. Den har gått runt hos oss nu.

Ny månad imorgon igen och jag begriper inte vart dagarna tar vägen! Dem kommer och går oavsett vad som har skett. Nu blir det sängläge igen!

Trevlig helg önskar jag er

Onsdag 29/1

Har inga egna ord just nu..Citerar ur boken reservkraft av Tomas Sjödin. Lite kort.

I ett stycke i boken citeras sjukhusprästen Lars Björklund:

"En återkommande tanke är att det finns en fördold mening som en dag ska
uppenbaras. I väntan på den uppenbarelsen ska vi böja oss och tålmodigt vänta.
Men vissa händelser är såpass omöjliga att ens ge en fördold mening, så det måste vara meningslösa.
Att våga se det meningslösa är ett sätt att hantera livet." Slut citat Lars Björklund.

Boken fortsätter:
"Hur motsägelsefullt det än kan låta skänker det tröst att läsa att somligt i livet är meningslöst.
Först när det är sagt kan resten berättas om hur det svåraste och svartaste fick - eller blev till - en mening."

Rekommenderar denna bok starkt. Skriven av Tomas Sjödin.

Mmm, som ni antagligen har förstått så tuggar mina tankar i samma banor ännu. Dock har jag lite lättare idag igen. Dem senaste dagarna har bara varit för mycket.
Brast i förrgår och tvingades åka till sjukhuset, fick prata en stund och jag fick en
insomningstbl, för jag orkar inte med att inte få sova.
Nätterna är jobbiga ändå.

Ser väl kanske en kvart framåt nu, ja just nu, morgondagen vet jag inget om.
Barnen åker bort över helgen och jag borde ju försöka komma iväg nånstans, för att göra nåt annat, men jag kan ju inte lova någon nåt, inte ens mig själv.

Försvinna in i böckernas värld, bara andas, promenera med tjejerna, det är väl nog i helgen.

28/1

Premiär för Adrian på dansen! Hmm, det var inte så mycket musik, dem dansade till han tyckte väl att det var sisådär. Ska gå nästa tisdag igen. Därefter får vi väl se om han vill och är intresserad av att fortsätta gå.

Tilda hos doktor Per idag. Tänk, vi ska prova att sänka cortisondosen..Liite orolig är jag men jag hoppas att det ska fungera. Från en tbl om dagen till halv - hel - halv -hel, ja varannan dag.

Med mig är det inte så mycket med nuförtiden. Har det för jävligt, om ni ursäktar uttrycket. Det är tufft och så otroligt tungt.

Saknaden efter Matias är inte mänsklig och jag värker mest varje dag.

27/1 Måndag

Har blivit utsedd till veckans Tigerlänk! Tack, motiverad med: "Din sida har blivit utsedd till en av de Tiger-länkar jag utser varje vecka. Min motivation till nomineringen är att sidan är väl kodad och/eller att den andas "HTML-glädje" dvs det märks att du tycker om att jobba med HTML/skriva på nätet." Än en gång tack! Ni hittar till sidan där Matias minnessida finns med via länken på första sidan.

Annars så är det som det är. Tilda nysshemkommen från miniorerna, hon tycker det är kul. Imorgon är det stora dagen för Adrian då han äntligen ska få börja dansa i Norrköping, som han säger, viktigt med Norrköping tydligen :-).

Kompisar till Matias har dykt upp, både under helgen och även idag. Idag fick jag en del foton på Matias, tagna i kompisgängen då. Foton jag inte stt tidigare, foton där han i vanlig ordning är glad!
Foton där han sitter vid datorn, han är så duktig med datorer.

25/1 Lördag

En kortis bara...Mår hemskt. Väldigt hemskt dåligt. Försöker, men orken är borta. Så nere och kravlar. Mycket gråt och ångest hela tiden.
Har inte ens orkar, förmått att åka upp till Matias plats sen i förrgår, orkar helt enkelt inte.

Hasar, hankar mig fram i nåt som tydligen ska kallas liv. Överlever bara och är så trött på att överleva. En kompis till Matias här idag och det är otroligt skööönt! Vilka vänner han har min son. Vad jag saknar och längtar efter honom. Längtar, längtar, saknar, saknar.
Är just nu i trasor, så sönderriven och trött. Det bara kommer, utan förvarning dessa nedåtgående dalar och det är så fruktansvärt allting.

Lade in en dikt igår, hoppas ni har kikat på den för den är otroligt vacker. Dikt, en text av Peter LeMarc. Tack Lena från britesite som hjälpte mig att få sidan så fin.

24/1 Fredag

Grattis Jukka

((kram Jukka))

23/1 Torsdag

Idag skrev jag inatt.. Det var ju igår..Dagarna flyter ihop.
Ska försöka sova nu,måste få vilan. Orkar inte annars. Är så trött, jämt.
Fotona, som jag la in under Tankar...Gissa om vi hade roligt, Matias och jag! Fågelholkar först, för vi trodde inte att det fungerade! :-) Fotot där Matias är ensam, utan keps, då han skrattar hela han - jag drog av honom kepsen och ligger ner i hans knä :-))
Roligt hade vi. Matias var inne i en Mikael Jackson period då, kepsen är full med sk pins på M.J :-).

Gode Gud vad jag saknar.

23/1 kl 02.15.

Nätterna hemska. Så mycket tankar som flyger hej vilt. Skönt att sätta sig vid datorn en stund..Tilda förkyld, Adrian frisk, jag nere.
Hämtat linser idag, handlade byxor till barnen, ungefär vad jag har orkat med idag - helt utmattad efteråt.
Tänk att man blir så matt av så lite?? Jag vet ingenting snart, vad sjutton Matias är borta,min Matias är död. Jag fattar inte. Han kan inte vara det! Han har ju hela, hela livet framför sig - vad gör jag här och skrotar!

I vanlig ordning virvlar mina tankar i det konstiga ofattbara.

Lade in foto på Matias och mig, när han var ca 9-10 år, lade den under tankar för jag skrev lite text i den.
Den är inte ok ännu, men tappade lusten.

Återigen en ny dag imorgon, hur ska det gå?????

Tisdag 21/1

Diakonissan var här idag. Hade ett mycket,mycket bra samtal, kändes skönt. Hon väjer inte för mig och mitt prat om döden... Livet och döden som går hand i hand. Mindes när vi pratade en del ord som jag läst.. Bla "Döden är slutet på ett liv, men inte slutet på en relation" (Ur tisdagar med Morrie) Likaså.."Varje dag vi vaknar, går upp och stressar i livet så ska vi stanna till, vila, kika på fågeln vi har på axeln och fråga: Är det idag det ska ske?" (hmm, tror det är ur Dalai Lamas bok "Lycka") Jag läser mycket, har alltid gjort, det ger mig så mycket. Dessa böcker, läste jag innan.. Innan Matias dog. Just nu har jag tre böcker på gång :-).

Orkar inte skriva mer nu. Har skrivit lite mer under "Beskedet", tog på krafterna, likaså har jag skrivit i "Tankar" ikväll, igen.
Nu ska jag kika på en film "Dragon Fly", brukar inte hyra filmer så ofta, men den här har jag fått rekommenderad av en annan mamma som mist...

Måndag 20/1

Ni vill inte veta hur jag mår........... Det här är helvetet, att tvingas vakna, tvingas leva, tvingas försöka utan sitt barn - det är så obeskrivbart hemskt! Allting, allt känns så overkligt! Så overkligt. Läser dikten "Verklighetsdrömmen" om och om igen och, ja så känns det nu, så som det står där.

Tilda jublande glad, hon var på miniorerna för första gången idag. Vi, Adrian och jag, skjutsade ner henne. Det första hon sa till en av ledarna var: "Jag heter Tilda, EKLUND!" :-) Jag log för hon är så nöjd över det. När vi gick in så höll jag båda mina barn i händerna, Tilda sträckte ut sin ena hand, där jag inte höll henne, sa: Mamma, jag tror Matias håller mig i handen här. Mmmm, så mycket det rör sig i huvudet på dem små. Adrian, ja han bröt ihop en sväng då han upptäckte att han inte fick stanna! Jo, hade förberett honom att vi bara skulle skjutsa Tilda, men, men..
Hans dans börjar nästa vecka på tisdag så han får tåla sig till dess.

Jag är bara, inte så mycket mer. Saknar och värker mest hela tiden och jag förstår inte, jag förstår inte att Matias inte kommer hem, aldrig mer. Har på nåt sätt just nu kommit i nån period då jag tycker att allt känns så overkligt. Det är en otäck känsla, overklighetskänslan. Mycket otäck, men den finns där dagligen. Fast å andra sidan är väl inte den känslan nåt emot det jag tvingas till varenda dag.....

Sitter inne i Matias rum, lyssnar på musik, tittar och bara sitter rakt upp och ned. Känns tryggt och ja, hittar inte orden.. Saknar Matias så hans rum känker mig tröst, lite. Alla hans saker, bara titta, blunda, lyssna på musik. Rekommenderar er att lyssna på Peter Gabriels sång "I grieve" - helt underbart vacker.

Åhh, vad jag vill kunna somna ordentligt, och få en hel natts sömn. Tänk att få sova en hel natt utan en enda tanke.Inte som nu, bäva inför att gå och lägga sig. Det tär.

Söndag..

Lade nyss in en del härliga foton på Matias och barnen. Herre min Gud vad jag värker!

Söndag 19/1

Usch ja, ännu en dag.. Har inte fått nåt gjort, jo städat barnens rum, tjejerna och varit uppe vid Matias plats. Kan andas lite mer normalt nu, men allt känns så overkligt.

Barnen hemma, pigga och glada och..intensiva..:-) 3 och 6 år, mm, det är åldrar det. :-). Tilda överlycklig, jag berättade att hon nu även har fått namnet Eklund, vad hon jublade, Adrian har också fått och han jublade av bara farten, tror inte han riktigt hängde med där. Tilda så stolt och glad över att få heta samma som Matias och jag. Jo, dem får det som mellannamn.

Berättade för Tilda att hon imorgon ska börja på miniorerna, ännu mer glädje. Trodde hon skulle bli arg då jag berättade att Adrian ska få börja på barndans, men nej. Det tyckte hon lät kul, Adrian likaså. Han frågade om det var disco. :-)
Har alltid varit mån om att barn ska ha vettig fritidssyselsättning.....Matias hade fotboll, dans, bilar, brottningen (ett stort intresse!), fiske och nu Taekwondo..Kanske har jag berättat..Matias blev bästa fighter i taekwondo år 2000.....Duktig kille, allt han gjorde gjorde han fullt ut, hatade att förlora eller "bara" komma tvåa. Betygen från gymnasiet nu, var han ju inte heller riktigt nöjd med...Han hade 12 MvG på naturvetenskapliga linjen..... Mmmm, det är till att ha höga krav på sig, och inte hjälpte det hur mycket jag och andra peppade honom och talade om för honom hur himla bra det var...Ni vet, "det kunde ha varit ännu bättre..." :-)

Har haft svårt att hitta nåt till Tilda att göra på fritiden, ja jag har inte haft ork heller så. Men reumatismen sätter ju lite käppar i hjulet. Finns ju fotboll, handboll, gymnastik, boll-lek, ridning men det funkar inte bra med tanke på hennes sjukdom. Hon blev nöjd med miniorerna, konstaterade att "Jag badar och ska gå i miniorerna och Adrian han, han ska dansa!" Tänk jag som trodde hon skulle protestera!
Tilda gick på dans, var det förra hösten..? Fungerade jättebra, en jättebra ledare tyvärr har hon slutat nu, Adrian ska dansa inne i Norrköping - tror det kommer att passa honom ypperligt! :-)

Blommor, har fått dille på gröna växter....Har gjort iordning ett blomhörn härhemma. Fint är det, ser rofyllt ut, vackert. Satte upp Matias foto där, samt en av alla hans medaljer på väggen ovanför.

Fick mig åter att minnas..När Matias var liten hade vi hur mycket växter som helst hemma, men jag vet inte varför, men tappade det intresset, men nu är det tillbaka - märkligt.

Ännu märkligare är det kanske om jag berättar för er..om Matias yucca-palm. Köpte den när han var 2 år, alltså 17 år gammal är den. Den har inte växt, inte ett dugg under alla dessa år, men vacker har den varit. I somras sa jag till en vän som var här att "den där palmen är Matias, den ska han ha med sig när han flyttar hemifrån den är ca 17 år gammal!" Vännen, svimmade nästan :-) sa, men herreGud sååå gammal, och den har inte växt!!?? Nääe, sa jag och var nöjd.
Den har inte växt och nu, nu dör den ifrån mig....Sköter den som jag alltid har gjort men den verkar inte vilja mer. Bladen hänger, torkar ut och den dör helt.....Konstigt.

Hoppas så på att få sova inatt! Orkar inte vara vaken till 03.00 - 04.00 vareviga natt! Tankar som mal och mal och mal. Manblir trött, trött och sliten.
Försöker hitta krafter för att orka med en sk "Familjevecka" som börjar v5, från klockan 09.00 - 16.00 varje dag. Ska göra mitt bästa för att orka gå, men jag kan inte lova att jag är med varje dag. Mmm, en familjevecka för anhöriga till alkoholister.Det är också tufft.

Har gjort iordning en ny sida "Till Matias", vet att många vänner/kompisar/bekanta till Matias läser här.. Tanken med den sidan är att ni får skriva en dutt om ni vill, ett minne, nåt Matias har sagt, gjort eller så. Om saknaden kanske..? Musiken, Matias som älskade musik, glassätandet, humorn, glimten i ögat, nåt av alla hans uttryck..Ja, vad ni vill känner och vill dela med er av. För mig skulle det kännas viktigt, och om ni inte vill att det hamnar där, så skriv gärna ett mail till mig om, ja.. vad som. Saknar honom så och alla minnen är guld värda!
Har ett uttryck, som en av Matias vänner delade med sig av till mig..... Jag är ju ung, hade tydligen varit prat om det att Matias mamma är så ung. Matias gick väl i 4:an - 5:an. Vännen följde med Matias hem efter skolan och Matias sa då: "Mmm, min mamma är ung, men hon är faktiskt en riktig mamma!"
Kändes så härligt att få ta del av det! Matias var nog hårdare, strängare uppfostrad än många andra emellanåt. Så nåt litet kanske ni vill dela med er av..? Vi får se hur och vad det blir av den sidan.

Lördag 18/1

Mmmmm, det är som det är. Det är som det är. I torsdags var jag inne i Norrköping, ute och lyssnade på musik och tog en öl..Så otroligt makabert, hemskt. Men jag gjorde det, och saknar Matias i allt och det är så himla orättvist. Nej, hade inte speciellt kul, men såg lite folk iallafall. Jag vet inte längre.

Mindes i somras, då var jag och Matias ute på puben tillsammans, för första gången, han och jag och en kompis till honom. Vi hade kul! Minns hur stolt och glad Matias var, hur stolt och glad jag var. Var övertygad om att det skulle bli fler gånger och inte bara gång..Men livet ville tydligen annat.

Dagarna läggs på hög och jag har inte varit hemma så mycket. Varit i Norrköping, köpte mig en mobiltelefon..Det hade Matias gillat för jag köpte en Nokia! :-) Linköping har jag också varit till, Ikea köpte mig en lampa och lite smått och tankarna givetvis kring..att..jag..inte..får..handla..nåt..till..Matias..hem....Smärta.
Tittade in till Jukka (Matias pappa) och Carina på hemvägen, tog en fika tillsammans. Så skönt att vi alltid har haft den kontakten som vi har, men visst är det fel, fel det som blivit. Jag tittar på Jukka och ser så mycket Matias i honom emellanåt.Skönt med fika och pratstund.

Barnen inte hemma den här helgen. Jag har gjort mina små utflykter och tycker att det nu känns jobbigt, jobbigt att vara här, hemma. Allt minner om Matias, men som jag skrev under Tankar "Fly", så är det.

Måste än en gång få säga till er att det värmer så otroligt era rader i gästboken, men jag orkar inte alltid svara, men era ord för mig framår.
Jerry, jag har böcker om meditation hemma men har inte kommit dithän ännu. Jag tror kanske också att det är så, att alla mina kanaler är stängda för förtvivlan inom mig är så gränslös nu.

Om jag bara kan stötta, ge nån någonting via minnessidan till Matias, så känns det tja, bra. Matias och jag vi är så lika, lika i det att vi alltid vill hjälpa, stötta finnas till hands även för andra. Jag fick ofta säga till Matias att "Sluta ha så bråttom! Du hinner, stressa inte!" Varpå han alltid sa "men mamma, han/hon mår dåligt, han/hon vill jag träffa och du vet h*n tycker inte om den, och h*n tycker inte om den och jag umgås ju med alla ju. Jag stressar inte, det är såhär!"
Men kanske han skulle ha bråttom..Livet blev ju alltför kort för Tias.

Kärleken, omsorgen om andra alltid, alltid fanns den hos Matias, alltid. Hans oro kring Tilda och hennes sjukdom/handikapp... Visst visste jag att han också var orolig, bekymrad. Men nu först vet jag i vilken stoor utsträckning det var. Han har pratat mycket om Tilda och hennes skolgång, hur det ska gå, hur det ska bli, tänk om hon blir mobbad för att hon inte kan vissa saker osv, osv - ja orolig och mån om sin lillasyster. Vi pratade mycket Matias och jag, bla om Tilda då... Men jag visste inte att han även pratade av sig med sin pappa, sina fastrar och farbröder om Tilda och reumatismen!

Det är kärlek. Som Matias sa till mig med: "Men mamma, klart att jag hjälper till med barnen!" Varpå jag sa att "Du, du ska bara göra det du tycker är roligt med barnen, gå på bio, åka och bada, lattja lite, du är storebrorsan och ska bara göra det som är roligt!"
Matias sa "Men, det är väl klart jag tar lite ansvar för dem jag med, det är ju så det ska vara - vi är ju syskon."

Åhhh, älskade unge vad jag saknar dig!

Onsdag än..

Har väl haft en något lättare dag idag, ja, en dag då jag inte har flämtat mig igenom, en dag då jag bara har haft huvudvärk och bara gråtit lite - vilken vardag vi har.

Jag har ju väntat..Väntat på Matias och han kom inte, inte ens den 4:de då jag skulle hämta honom från Norrköping då han muckade..Det har tagit mig hårt, så otroligt hårt, trodde i min enfald att jag på nåt sätt hade fattat, men hoppet, hoppet är det sista....
Önskar så att det här inte är sant. Varje morgon, denna tomhet, skräcken över att Matias inte finns, sökandet efter tecken nåt, nåt som visar att han finns kvar på nåt sätt. Man blir trött då. Måste vila, vila själ och hjärta.

Onsdag 15/1

Aningen lättare idag med andningen, liite. Orkar inte skriva nåt, lade in två dikter idag bara. Åhh, alla gästboksinlägg hjälper mig så, all omtanke från er. Har inte hunnit (läs=orkat) svara nåt där. Stor kram till er så hörs vi.

Fortfarande tisdag, nu kväll

Valpar..Nej, kan inte.... Jag skulle byta rum och jag trodde att en valpkull skulle hjälpa mig framåt även i det, men nej. Tanken var att Tilda skulle ha Matias rum, jag barnens o Adrian mitt - men jag klarar inte av att ta bort nåt ur Matias rum.....Gråter ju bara över allt, en riktig lipsill har jag blivit, jag som hade så svårt med gråten ett tag, i mitt "förra" liv, innan Matias...d...g. Så jag kan inte ta en kull nu, kan bara inte. Kan inte ha nån press på mig att jag måste flytta runt härhemma. Det hade handlat om 63 dagar innan jag var tvungen..Men jag kan inte. 63 dagar alldeles för långt fram, kanske har jag bytt kanske står det som det gör, jag vet inte.

Tisdag 14/1

Åkte in till stan idag (läs Norrköping), på nåt sätt känns det lite friare att vara där än i Söderköping. En känsla jag har bara, men jag är mer anonym där. Det känns skönt just nu.< Blåste iväg min julklapp, ett par mjukisbyxor, jeans, hudkräm och lite annat. Tankarna på annat, men jobbigt.

Efter det så åkte jag och köpte mig en ny kaffebryggare..........Den gamla är bara knäpp så..Kaffebryggare...Och tårarna kom på väg hem, kaffebryggare - tänk jag får inte vara med Matias och planera för hans första egna hem! Han får inte uppleva det! Det gjorde så förtvivlat ont, och gör så förtvivlat ont.
En kaffebryggare idag utlöste en storm av känslor inom mig..En kaffebryggare...

Måndag 13 januari

*suckaaaaaaaar djuuupt och mycket*
Är bara så nere. Gör ingen människa glad. Gråter så mycket, värker så otroligt mycket. Men jag skriver iallafall fortfarande, min ventil. Har sån ångest emellanåt så jag får inte luft, icke. Tack Gittn för att du orkad höra mig idag, du påmind mig om andningen, det behövdes.

Nu, nu är det jobbigt. Nu ska ju Matias vara hemma. Alltför mycket på kort tid, som Gittan påminde mig om..Jul, nyår, obduktionspapper, polisutredning, Matias jacka, jag som försökte plocka i Matias rum.... ja, det blev för mycket bara idag.
Hulkande gråtande sådär som barn gör när dem gråter, när dem försöker berätta nåt och hulkandet och gråten bara tar över och luften tar slut, så har min dag varit idag.
Men jag kämpar på mot vad och för vad vet jag inte riktigt, jo barnen då. Julgransplundring både på dagis och frita idag. Lyckliga glada barn som kom hem. Tack gode Gud för att jag har dagis och frita till barnen - annars vette sjutton.
Tack även för att jag har två underbara familjer dit barnen kan åka varannan helg. För jag orkar inte så mycket längre hela tiden.

*suckar djuuupt* när ska den här downperioden gå över???Saknar Matias så mycket, så mycket i allt. Förstår inte varför han togs ifrån oss.

Söndag 12/1

Det här är så svårt, så otroligt svårt att tvingas leva i och med. Så svårt. Har bara nerdagar nu. Så svårt är det att tvingas vara kvar utan Matias, så ofattbart. Tanken, verkligheten värker, det gör ont. Kan inte sätta ord på värken, smärtan - den jag tydligen måste lära mig leva med.

Tittar fortfarande ut genom köksfönstret och väntar..Väntar på en glädjestrålande Matias som hoppar över buskarna. Om ni visste vad det gör ont att tvingas leva med detta. Min son, älskade Matias jag förstår inte det här.

Lördag 11/1

Tilda och jag har varit nere på biblioteket. Satt där en bra stund och läste kikade i böcker
Ute är det så kallt, går knappt att vara ute och nej, idag går det inte att klä sig mot kylan heller ;-).

Fredag 10/1

Jag vill inte så mycket längre har ingen lust med nåt. Gör det jag måste göra. Betala räkningr, se till så att vi har mat på bordet, ta hand om barnen efter dagis och frita, tjejerna och Norton då. Men lusten, glädjen är borta.

Har så svårt med allt. Allt är så fel. Minns inte ens när jag målade mig
sist... Ser mig i spegeln och känner inte riktigt igen det trötta ansiktet jag möter,
ögonen så tomma på livslust och hopp, omålad, håret bara hänger jag som
brukade bry mig om mitt utseende, nu näe, bryr mig inte. Matias skulle antagligen
putta på mig.. Säga "men mamma, tänk positivt!" Hör mig själv svara att
det hjälper inte, jag ser inget positivt i nåt just nu. Och Matias har ingen talan
för tillfället. Älskar honom så och det här är så tungt att leva med och i!

Varenda dag är smärtsam att vakna och möta. Jag vet att jag har barnen dem små, men just nu orkar jag inte riktigt vara mamma.......Känner mig dålig, full av skuld för att jag inte orkar så mycket som jag borde. Önskar så att jag hade gjort annorlunda..Jaa, nåt som kunde ha förhindrat det här! Varför, varför, varför skulle du gena över ett tågspår???? Varför, Matias? Varför kom det där tåget precis när du försökte resa dig upp efter att ha snubblat?? Varför?? Jag vet att tågen går tysta i Finland nu, jag vet. Där det hände är det en kurva också...Och just där var du tvungen att snubbla till!!!!!!!!!!!!!!!! Varför?

Jag vet inte vad jag kunde ha gjort annorluna, jo bytt medborgarskap på dig när du var liten..Då hade du inte varit i Finland alls. Ologiska tankar dunkar "ditt fel Tuija, ditt fel, ditt fel!" Tankar sådana gör ont. Jag har gjort allt för dig Matias!Men jag kan inte göra nåt mer och det gör så förtvivlat förbannat ont! Fotona jag lade in på Matias i lumpen, tänk, dem korten är dem absolut sista fotona som finns på Matias - det blir inga mer foton. Älskade Matias, jag värker så!

Onsdag 8/1

Mmmm, har haft lite lättare att andas idag... Promenerat med tjejerna i rasande
takt! Gick i ilska, sorg och smärta. Gick och gick, sprang emellanåt
tjejerna dem hängde med, men dem tyckte nog jag betedde mig konstigt. :-)
Dem fick inte nosa och grejja utan vi stövlade på rakt fram. Jo, dem gjorde det
dem skulle innan, men sen ni! :-) Måste ha varit en syn för gudarna där vi trampade fram. Men det hjälper ibland att bara gå och gå och gå. Nu kan jag ju inte ha tjejerna lösa heller iom löp, utan enbart i koppel. Halvspringande, raskt framåt bara.

Tänk om jag kunde fly och gå bort all sorg och värk?? Mn då måste jag gå hela dagarna, gå och gå och gå..:-)) Men för stunden lättar det, hjälper mig, ger mig lindring. Tjejerna är otroligt lyhörda också, speciellt Vimsa. Hon, hon känner direkt och är helt fantastisk! Malla bara "älgar på" som jag brukar säga med mycket kärlek i rösten, för hon är också så himla fantastisk.

Ikväll kom Jonny och Markku, tack killar det betyder så mycket! Jonny hade med sig foton från lumpen i Finland, Matias och han gjorde lumpen tillsammans. Har lagt in dem nu under fotografier. Svårt har vi det allihopa. Det har varit dem tre killarna, alltid, Matias, Jonny och sen Markku - nu saknas Matias för alltid och evigt. Dem är så speciella dem här tre killarna, har hängt ihop alla tre sin uppväxt. Matias, Jonny och Markku.....
Grattis Markku du fyllde ju 19 år igår! Grattis.

Tisdag 7/1

Det tar inte slut, det tunga nu. En evig rundgång, runt, runt i en hisnande
fart. Trött, ledsen och så trött. Saknar och värker mest hela tiden - ska det vara
såhär nu eller håller jag på att bli tokig????

Idag kom polisutredningen, den är klar nu. Jag bara grät och grät, fick ingen luft, läste och grät. Där står det om Matias sista kväll.. Hans skador om igen och ja, det är så otroligt hemskt det här.
Utredning görs alltid vid sådana här händelser.
Men vette sjutton om jag ville ha hem allt till mig. Orkar inte ens prata....

Måndag 6/1

Nej, mår inte alls bra. Nere som attan och orkar inte kravla mig upp.
Vaknar på morgnarna kniper ihop ögonen och hoppas fortfarande på att
få vakna upp ur den här mardrömmen.

Igår plockade jag lite i Matias rum - det är vidrigt grymt att tvingas igenom detta
Det är ett helvete. Krafterna är helt slut, fattar inget.
Vill inte att det här är sant, vill inte tvingas att leva utan Matias!
Känner mig så inträngd i ett hörn - för jag har inget val längre. Så inträngd
i hörnet, jag har inget val...

Tilda har ont i lederna, mycket. Kylan är ajaj för henne. Trots det så kämpar hon på med att vara ute en sväng varje dag. Klär på henne ordentligt.
Adrian, han är jätteduktig på att klä sig själv...Nu märks skillnaden tydligare och tydligare varje dag, mellan dem. Tilda behöver så mycket mer hjälp.
Är så ledsen för allt. Reumatismen, vilket handikapp, vilken värk hon har varenda dag.
Matias, Matias.... Imorgon ska vi iväg och röntga käklederna. Hoppas allt är ok. Usch, nej ser att det bara är ner, ner, ner sätter punkt nu.

Det är så jobbigt med denna berg och dalbana av känslor. Det tar all min energi.

Lördag 4/1, fm

Grymt. Nere, svackar, vajar, vinglar.
Matias kommer tydligen inte idag - heller. *gråter*
Saknar honom så, om ni bara visste.

Jackan..Matias jacka hämtade jag på posten idag... Jackan, den kom hem så makabert.
Bröt fullständigt itu, gick sönder än mer, sittande med Matias jacka i famnen. Det här är omänskligt, så är det bara.

Fredag 3/1

Mmmm, vi har pratat mycket idag, Tilda och jag. Innan hon åkte till Maria och Mats i Norrköping
Mycket prat, Tilda så ledsen idag, tycker att Matias skulle ha varit med på avslutningen
i lumpen och sen kommit hem imorgon...
Hon ska så småningom ha Matias rum. Hon frågade mig "Men, men mamma var ska Matias vara då?"
Det här är svårt. Stundtals förstår hon, stundtals är väl hon som mig..Man "tränger" undan ett tag.
Fann mig inte alls när hon frågade, stockade sig bara i halsen och jag kunde inte säga nåt! Inte ett ord fick jag fram.

Dagen har gått.......Matias muckardag. Imorgon skulle jag ha hämtat honom
från Norrköping och sen skulle han ju vara hemma igen. Nu blir det inte så.
Känns overkligt och jag har många, många jobbiga dagar och nätter framför mig.
*gråter*

Var vid Matias plats, tände ljus och gjorde fint, kan inte göra mer. Är så maktlös
, jag kan inte göra nåt mer för Matias! Prata om honom, minnas honom, han är med mig i allt, men det är så lite.
Vill ha honom hos mig här - i livet.

När jag kom hem blev jag glad....Malla har börjat löpa! Konstig sak att bli glad över...?
:-) Nääe, har en gammal, gammal dröm som jag nu tänker försöka
förverkliga - en valpkull. Därav att jag blev glad....:-) Och tänk just idag!
Hanen har jag redan sett ut, en ljuvligt underbar pojke. Har varit med vid otagliga
valpningar så jag går in i detta med öppna ögon, vet vad jag håller på med, och
planerar noggrannt! Mmm, det har redan grymtats från en del håll, men jag bryr mig inte!
Hundvärlden, ja den är en värld för sig. Den tänker jag inte kliva i - har annat att lägga min energi och tid på.

Kampen om att orka, kampen om att se och få ljustrimmor, kampen om att försöka leva utan Matias, ja, det är bara en ständig pågående kamp.
Finner just nu glädje i att kunna planera för en ev. kull med bebisar - den
glädjen får ingen ta ifrån mig! Hoppas att jag/vi lyckas nu med parningen också, att det blir rätt dag.

Gittan var här idag! Tack, snälla, snälla du för att du kom och hjälpte mig andas igenom den här dagen! Tack! Tänk, jag tom skrattade......Skrattade.....Kändes så konstigt, ovant men jag skrattade riktigt gott emellanåt. Tack, Gittan! Boken är guld värd, sitter redan och lusläser i den så att allt ska bli bra!

Mmmm, nu är det bara resten av alla dagar kvar då..........Tack alla ni som har tänkt extra på mig och min Matias idag.

Marianne T - har du äntligen lyckats fixa till datorn??:-)) Ja, Marcus och Matias lyssnar nog på Bobban tillsammans.
Så är det, det måste vi tro. Och egentligen, visst är det väl så att vi lever kvar - för alltid.
Alla vi som mist, visst sitter dem däruppe och förundras över att vi har funnit
varann här ute på nätet.

Torsdag 2/1

Har det svårt nu. Matias skulle ha muckat imorgon. Livet är jobbigt.
Hopplösheten har krypit in i mig igen och igen och igen. Förstå, Matias kommer
inte hem mer...Jag förstår det inte.

Orkar inte mer. Lade in en bild under fotografier idag bara.