Ser du mig, älskade son? Känner du hur det
sliter och river i mig nu, nu när du är borta? Varför, hör du hur jag ropar
varför?
Varför en så hemsk olycka, en sekund så förändrades
allt.
Hör du hur jag gråter och skriker efter dig? Hör du hur mina
tankar snurrar kring dig, bara dig? Hör du hur gärna jag vill träffa dig
igen?
Ditt rum står kvar, allt är som förut därinne. Ja, förutom alla
kort och foton som jag har plockat fram, men annars så. Dina planscher hänger
där du har hängt dem. Mjukisälgen du fick av mig hänger kvar där du hängde
den. Idag hittade jag dina brottarskor, dem hängde jag upp i ditt
rum.
Har du hört hur högt jag har spelat på din stereo, din och min
musik? Puff Daddy, Eminem, Bob Marley, LeMarc, Tupac osv, osv. Visst har du hört
va´? Grannarna hörde nog ;-).
Jag saknar dig, jag saknar dig och saknar
ändå mer (LeMarc citat blev det ser jag.)
Ditt rum står bara och väntar,
jag och barnen väntar också.
Jag vet inte hur det här ska gå nu, utan
dig... "Utan dig är jag en tågförsening" titta LeMarc igen. Han smyger sig
ideligen in när jag skriver.
Saknar, värker, smärta, smärta och jag vill
ju enbart ha dig tillbaka, är det för mycket begärt?
19 år, du har ju så
mycket du ska göra. Inte kan det väl sluta såhär?
