Har ätit otroligt god mat idag igen. Smällt i oss glass, och nu görs det räkmackor! Barnen uppe i varv, väntar på tolvslaget då vi ska ut och kika på raketer.

Känner mig lite off idag. Känner hur vardagen så sakteligen ska krypa på igen, imorgon åker vi hem efter fantastiskt underbara härliga dagar här.

Tilda har fått rida idag igen.

Tänder ljuset vid Matias foto, minns hur det var..vet hur det är... och hur det inte blev..

Saknar, saknar, saknar Matias. Tänk år 2006 på väg...2002 förändrades mitt liv drastiskt, och jag fungerar ännu.

Förstår inte alls hur livet har fortsatt fungera..De första årets/årens panik..Inte en dag till utan Matias..Nu har det gått 3 år och 2 månader och livet fungerar, men inte som förr, aldrig mer. Döden är så definitiv och det gör idag så ont i mig igen. Känner vemod, sorg och är ledsen. Vill ha Matias med när vi går in i 2006.

Minns då det var milleniumskifte, Matias kom hem vid 02.00 på natten med kompis. Lite lagom berusad :-). Han skulle prompt ge sig ut för att titta på stjärnorna, jag hejdade honom, sa att du har inget ute att göra nu! Kompisen satt och småfnissade och log brevid. Matias skulle promt ut, snöade som attan. Nå, han slog ut med händerna och sa till mig: "Men mamma, det är ju nåt historiskt som sker!! Tänk, det här ska jag berätta för mina barn! Jag var med vid milleniumskiftet!" Jag skrattade och "beordade båda två att gå och lägga sig för nu var det slutfirat..

Matias kommer inte kunna berätta för sina barn, Matias får aldrig några barn, ingen egen familj..ingenting.

Alla hans planer drömmar och tankar tog slut den 12 september 2002 klockan 00.12 (finsk tid) - själv förvann jag in i ett vakuum, in i ett liv där det enbart handlade om att överleva timme för timme..Ofta är det fortfarande så, timme för timme.

Hade jag inte barnen, de små..då vette sjutton om jag hade överlevt ändda hit.

Matias, *står på tå, puss på halsen, kram orden Jag älskar dig, var rädd om dig.*

Länge sen nu jag fick krama om dig..Saknar, saknar, saknar

Varför, varför måste man ha julavslutning också i kyrkan? Sommaren är väl okey, men även julavslutning..Det är så tungt och det är så jobbigt att behöva sitta i den kyrkan.

Igår hade de julavslutning. Barnen var jätteduktiga. När Adrians förskoleklass skulle fram och ställa sig, hade han lyckats med konststycket att ha sönder sitt tärnljus som hela 6-årsgruppen skulle ha...Tårar, gråt, han blev så ledsen, så ledsen. Fröken fick ta undan honom och sitta lite avskilt. Adrian gråter så djupt inom sig, han blir så förtvivlad. När 6-års gruppen var klara gick jag till Adrian, och han grät och grät, och ALLT kom. Matias, kyrkan, längtan, saknad... Kände själv hur nära jag var att brista i gråt jag med, förstår honom till fullo. Vi har varit i kyrkan tidigare på skolavslutning, sommar och även julavslutning då Tilda ju redan går i 3:de klass. Adrian har varit med, men nu blev det på nåt sätt så starkt för honom, då han var en av de som skulle stå längst fram..Där Matias skattkista stod..Adrian säger skattkista.

Jag tog honom i min famn och vi gick och satte oss, han snyftade hela tiden och var ledsen. Sa att vi ska lyssna på Tilda, sen kan vi gå. Tildas klass uppträde, och de sjöng på engelska! *L* de har ju börjat med engelska nu, och de var så fantastisk duktiga och jag riktigt känner hur jag gläds åt mina barn, de är min kraft och min styrka! Kärleken är så stor till mina barn, alla tre.

Adrian och jag gick ut sen, till Matias, tände ljus, pratade lite..... Usch, det är sååååååååå förtvivlat förtvivlat just nu för mig.

Idag har jag tillbringat min dag i Norrköping och handlat de sista julklapparna, mycket folk. Och ingen julklapp till Matias..Gravljus..imorgon ska jag handla marschaller som jag alltid på julafton har lagt vid graven. I år kommer Cissis mamma, Anneli göra det åt mig då vi inte är hemma..

Tror barnen kommer att bli jätteglada och nöjda med sina julklappar!! Känns bra, känns gott.

Vi åker till Gittan och blir borta några dagar. Norton, Kanarien har jag bett en granne kika till, så det löser sig med det mesta..förutom att Matias inte kommer hem mer.

Saknar, saknar, värker, värker, gråter, gråter efter min äldsta son. För alltid in i evigheten älskar jag dig, Matias, du hjärtat, stjärnan, solen.

Julstress? Nej..bara lite panik inför att jag ska in till Norrköping och handla julklappar på onsdag..lär väl vara smockat med folk, men, men.

Adrian var på disco i fredags *L*, så tufft klädd i jeans och en tuff skjorta, hårgele och spray i håret! Han var så glad och uppspelt och roligt hade de haft! Jag hämtade honom 19.30, och det var knappt han ville gå, fast kalaset/discor var slut då. Hade med mig tjejerna när jag hämtade honom och de, de fick en rejäl "fest" de med, då de fick korv som blivit över, samt myyycket pill och klappar av barn och vuxna!

Julafton på lördag, har ju fixat lite härhemma, och på torsdag ska vi klä granen. I år blir det en plastgran då, iom att Adrian reagerade på gran förra året. Då fick jag riva ner den på julaftonskvällen för han blev "kliig" i ögonen och snorig.

Har idag ringt barnhab angående Tildas baderi - och de skulle se vad de kunde göra. Usch, så frustrerande att de bara tänker minska badtiden helt apropå. Hon har badat två ggr i veckan i princip sen hon fick diagnosen. Ja, bara att hålla tummarna och hoppas på att de ser till att hon får bad 2 ggr i veckan. Väntar på att doktor Per ska ringa med, ska detta med honom också.

På fredag åker vi bort, vi åker till Gittan där vi ska fira jul. Ska bli skönt att få komma iväg. Julen är en svår tid, mycket svår tid. Trots det gör jag så gott jag kan. Känns skönt att inte vara hemma i år igen för julen är en familjehögtid..och stolen är så tom, så tom mer än vanligt. Saknar min fina son i allt jag gör, säger och är.

Å andra sidan..är han lika död på julafton som alla andra dagar..

Om jag inte skriver mer så önskar jag er alla

Ja, vaknade med ett ryck i tisdags! Adrian manade på, jag for upp, ut i köket, började med att ladda kaffebryggaren. Konstaterade att min klocka hade stannat på 02.00. In till barnen, Adrian pigg, skola, frita skynda vi är sena. Kastar ett öga på nummerpresentatören också, konstaterar att den också går fel...... Tills det slår mig, "Men, vad sjutton klockan är 02.00 och det är mitt i natten!!!" *s* Tänk att det skulle ta så lång tid att koppla det och dessutom "konstatera" att klockan i köket har stannat.. Då är man trött och snurrig.. Sade till Adrian att det är mitt i natten och vi ska sova nu! *S*

Ja, hmm, vi försov sen på tisdagmorgonen..... Så det kan bli.

Nobelfesten var lyckad, Adrian så fin i sin frackskjorta och Tilda så fin i sin klänning, blir så varm av kärlek och kraft när jag ser mina två små!

Tilda har det fruktansvärt jobbigt med värken nu! Gör ont i hela mig när jag ser henne, speciellt på morgnarna.. Stelt, värk och jobbigt att komma upp och igång. Hon som är så envis och tar dettamed reumatismen med ro på nåt sätt, har konstaterat att såhär är det. Igår morse när jag gav henne medicin, så sa jag till henne: "Snart börjar nog medicinen verka så du blir lite bättre" Hör hur Tilda suckar djupt, tittar på mig och säger "Det blir det aldrig, mamma.." Usch, så har hon aldrig sagt eller kännt, utan hon har kämpat på, och det gör hon ju nu också..men det är för mycket värk och stelhet just nu.

Fick i tisdags veta att de ska dra in en badtid för Tilda! Hon ska enligt barnhab nu bara få bada en gång i veckan, jag blev tokig när jag hörde det. Har ringt dem, men inte fått tag i rätt person. De får inte dra in hennes bad!! Hur skulle det bli då, när det redan nu är så otroligt svårt och jobbigt för henne? Nu har hon ju bad två ggr i veckan. Det accepterar jag inte! Får väl slåss med näbbar och klor för att Tilda ska få den hjälp hon behöver.

Helgen åker barnen iväg, blir jag och tjejerna (=läs hundarna) hemma. Ska ägna mig åt lite städning igen. Inget speceillet alls ska jag göra.

Ensam hemma, får snart främmande, ska bli skönt. Har satt mig ner en stund efter att ha hållt igång en hel del med "juleriet". Får tid att sitta och fundera lite, tänka, minnas..och helt plötsligt får jag enbart koncentrera mig på att fixa andningen. Det gör så himla, förbaskat ont, ont, ont i hela mig! Saknar Matias så jag går i bitar!

Det är så orättvist, så fel, så fel allting.

Tanken slår mig..det blir min fjärde jul utan Matias, hur f***n har jag överlevt utan mitt barn!!?? Hur? Det går ju märker jag men denna smärtan som sköljer över en - den går inte ens att sätta ord på emellanåt.

Pussar foton när jag tänder ljusen. Vill ha honom här NU NU NU!

Tårarna rinner. Hjärtat slår i hundrafemtio, det kan inte vara sant! Overklighetskänslan som sköljer över mig, min Matias. Min Matias! Hur f'''n kunde det bli såhär och varför??? Så overkligt känns det att jag tvingas med i det här och min Matias..näe, men..jo..så är det...

Nu är alla tankar på andlighet, livsplaner, medium, ljuset och allt det där bara borta, nu är det ren och skär smärta som river i mig. Vill inte, vill inte vara med om det här! Vill ha alla mina barn hos mig!

Vill inte tillhöra skaran "förälder som mist barn!" Vill inte! Känner mig trotsig..kan jag inte få "trotsa" mot det här, som man kan göra när man är tre år. Lägga sig ner, slå med händerna i golvet, sparka, skrika, gråta tills man blir helt röd i ansiktet och bara få skrika ut all smärta!

Torkar tårarna, samlar ihop mig en stund igen... Tårarna fortsätter rinna, dags att sätta på lite fika. Tur att det är Anneli som kommer Cissis mamma, kan få prata kan få vara bara Tuija en stund med all smärta och värk efter Matias.

I gårkväll, när jag skulle gå och lägga mig, vaknade Adrian. Ropar på mig och jag går dit. Han sitter upp i sängen och säger: "Vet du mamma, vad jag vill ha?" Nej, det vet jag ju inte, ser att han inte är riktigt vaken. "En tax!" *s* gissa om jag fnissade, sen la han sig ner igen. En tax? Hur kom han på det? Menar vi har väl aldrig pratat om taxar härhemma, har ju bprzoier. Ja, den herrn.

På fredag har de Nobelfest på skolan. Adrian vill inte gå..Tilda däremot ser fram emot att få klä upp sig och fixa håret och göra sig fin. De brukar ha Nobelfest här varje år i skolan.

Själv har jag haft en sån fruktansvärd yrsel ett par dagar, nu börjar det gå över och ja blodtrycket var okey, var hos läkaren idag. Om det inte blir bättre ska jag höra av mig igen. I förrgår SATT jag ner när jag diskade och lagade mat! Barnen undrade ju och de var jätteduktiga med att hjälpa till, de såg ju på mig att jag inte var okey.

Helg snart och fredag blir det tacos! På lördag ska vi äta lutfisk! Tilda älskar det, medan Adrian inte gillar det alls. Får byta ut hans fisk till nåt annat.

Tilda har det jobbigt med värken nu, mycket jobbigt. Ryggen, hon har så ont i ryggen, trots det så försöker hon hänga med sina kompisar så gott hon kan. Pulkabacke både igår och idag...Fredagstabletterna som hon varje fredagkväll tar med mycket vånda, det är metotrexat hon tar i låg dos, det är en form av cellgiftsbehandling hon har sen hon var 4 år. Den medicinen gör att hon mår illa dagen efter och redan lite på kvällen, en vanlig biverkning som inte går att komma ifrån.. Tänk i 5 år har hon levt med reumatismen i sin lilla kropp..

Hon har fina kompisar, som tar hänsyn, dvs de går in tillsammans och låter Tilda vila lite med lek med barbie, kika på film eller nåt annat som kan lindra en stund.

Besvär med nacken också, mycket ömt där. Usch, hon är en stark liten kämpe. Jag förbjuder henne ibland att göra vissa saker, hon har fortfarande svårt emellanåt att förstå konsekvenserna av det hon gör kontra värken. ´Ger henne frihet att själv också ta ansvar, att lära sig när det säger stopp i kroppen. Reumatismen är svår nu, mycket svår! Ska ringa till vår Doktor Per på måndag och berätta att vi måste öka kortisondosen igen.... Har gett henne extra ipren för som sagt var hon har det jättejobbigt nu!

Själv har mitt handeksem bara försvunnit!!!! Är så tacksam för det, tänk om Tildas reumatism också bara kunde läka ut helt..Nå, mitt eksem har inte bara försvunnit sådär utan anledning..Jag fick ett naturmedel av Gittan som används till hästarna som har eksem. Ren naturprodukter i med antiinflammatoriska egenskaper. Har använt det varje kväll nu i ca 1 veka och jag är mycket, mycket bättre på händerna nu och även under fötterna!! Tacksam för att ha hittat den salvan, ska inhandla den till mig själv!

Adrian, lille filuren.. kommer hem imorgon, längtar redan efter honom!

Matias, saknar, längtar efter honom..

Har pratat med ett medium i onsdags..Han ringde upp mig efter att jag hade fyllt i ett formulär på hans hemsida, med enbart mitt namn och telefonnummer samt en förfråga om telefonseans. Klockan 22 samma dag ringde han upp mig.. Han sa namn som stämmer, han berättade saker som bara jag kan veta osv. Helt otrolig är han denna mannen!

Fick ytterligare starka, starka bevis på att döden inte finns egentligen utan att man kommer in i en ny dimension "bara". Ja, jag har upplevt saker som det inte finns nån föklaring till, som du Maria frågade om. Kanske delar med mig nån gång. Vet bara just nu att jag är så tacksam över att detta medium ringde upp mig. Många tror ju och tycker att det är kvacksalvare hela bunten. Jag har nu träffat 3 medium, varav 2 har varit storseanser. Storseanser gav mig inget, likaså kvinnan jag var hos strax efter Matias död..hon gav lite men det mannen i onsdags berättade är helt otroligt! Matias hade kommit så starkt till honom att han kände tat han var tvungen att ringa upp mig direkt. Han berättade om olyckan..Han sa finska ord som han inte ens begrep själv, men jag förstod. Åh, tack Matias för att du finns närmare än vad jag anar.

Jag är än mer stärkt i min tro nu att livet fortsätter..