Julaftonskväll..

Går för första gången idag ordentligt in på mitt rum, sitter och bara..tja glor.

Matias, älskade du.
Vi har det så svårt utan dig.
Jag har kämpat och kämpat hela den här dagen och alla dagar hittills, men jag är trött nu, mycket trött.

Matias, den här tröttheten, den förlamar mig totalt, smärtan, värken och sen
återigen den obarmhärtiga smärtan, sorgen efter dig, älskade, hjärtat, stjärnan, solen.
Jag värker.
Dina syskon längtar efter dig.

Visst såg du Tilda i kyrkan i morse, när hon sjöng så fint tillsammans med "sin" kör?
Såg du Adrian när han busade runt?
Såg du mig, jag som satt där, bet ihop, men ändå kom tårarna.
Tycker inte om kyrkans ord. Ett hån känns det som.

Älskade Matias, jag vet inte vad jag ska säga eller göra mer, jag vet inte.

Barnen, barnen de små, ja dina älskade småsyskon - jag gör så gott jag kan mer kan jag inte.

Förstår inte att du nu inte har varit hemma och firat jul sen 2001.
Två jular i rad ska du inte vara borta!
Varannan jul har vi ju bestämt att du är hos din pappa - du får aldrig vara borta två jular i rad,
du får inte vara borta såhär som du är!!!!! Aldrig skulle du få lämna mig, på ett sådant här grymt sätt!! Aldrig!

Men såhär blev det.
Älskar dig, Matias

*Står på tå, puss på halsen och kram*

Mamma

16/12 Tisdag

Skriver det här mitt i natten.. Kan inte sova.
Idag, ja igår då. Var artikeln inne i tidningen. Jag försökte förut lägga in en direkt länk härifrån, men orkade inte och gav upp. Carina har lagt in länken i min gästbok, så där kan nu gå in och kika
Tack Carina!

Kvällen har jag tillbringat hemma hos Anja, vi har moffsat :-) i oss en varsin pizza så det stod härliga till! Gottvar det och skönt är det att träffas.

Anja miste sin son Janne, den 21/1 2003 och det är Anja och jag som tillsammans ska dra igång Febe här i Östergötland.

Tilda genom förkyld fortfarande, värk i hela i hennes lilla kropp, faan, det gör ont i hela mig också! Adrian lite hostig, men verkar ha klarat sig bra hittills.

Annars är det som det ska, dvs huvudet upp och fötterna ner!

15/12 Söndag

Pirrigt, nervöst jobbigt. Fråga mig inte varför, för jag vet inte riktigt själv.
Imorgon kommer det att finnas en liten artikel, intervjuv med mig som gjordes förra veckan, av tidnigen Folkbladet Östgöten

Det var väldigt jobbigt att prata med en helt främmande människa och dessutom en fotograf.. Mitt budskap var och är att jag vill berätta om Febe!

Därför gör jag som jag gör, för Febe har betytt och betyder så otroligt mycket för mig! Vi ska ju starta upp den 7/1 här i Östergötland.

Det är inte många som vågar, som kan, som KAN prata om döden, trots att det sker dagligen - människor dör, dem gör faktiskt det.

Vi lever hand i hand med döden varenda dag, alltid i varje andetag vi tar så finns döden - och det viktigaste LIVET! Livet som vi har. Jajaja, vette sjutton om det är det viktigaste :-) men så känns det just nu.
Som Olle Bergman säger: "Tillvaron är färskvara". Det skriver jag under på direkt!

Ni har väl läst boken som Olle har skrivit? Boken "Pappa Svante är död" Om inte, så gör det.

Vilken tur att jag släääääpade mig ut *S* och åkte pulka med barnen igår! Många timmar var vi ute, upp och ner för en nästan vit snöbacke, hehe, jag trivdes, barnen trivdes, tjejrna (läs=hundarna) likaså) upp och ner. Ja, ner gick det i en hejdundrande fart!

Roligt hade vi. Idag har både Tilda och Adrian feber! Men, men influensan går så varför skulle mina barn vara förskonade från den...?

Jag får den nog lagom till julafton. hehehe

Fredag 12/12

Lucia på dagis idag. Adrian tomte. Han var så duktig och kunde nästan varenda text till sångerna de sjöng! Fika efteråt och nu är vi hemma igen.

Har handlat julklappar idag, ja en del. Är trött, väldigt trött. Idag är det exakt 1 år och 3 månader sedan...
Datumen hänger i emellanåt. Är bara så trött och less på det mesta. Gör det som måste göras, inte så mycket mer.

Söndag 15/12

Har det bra, just nu. Just nu är det ok!

Så konstigt det är egentligen.. att detTilda har varit i Norrköping hela helgen. Adrian är hos Helena och Ronny.
Själv har jag inte gjort nåt, varit hemma och bara varit.

Lyckades iallfall idag plocka fram lite mer julpynt, samt fixa fönstren i Adrians rum. Han kommer hem imorgon.

Tilda kom hem idag. Måste bara få berätta hur lycklig Tilda var i fredags när hon kom hem från skolan.
De har en docka som heter Trulsa i klassen. Varje fredag lottas det ut vem som får ta hem och ta hand om Trulsa över helgen. Nu blev det äntligen Tildas tur!!! Jisses så stolt hon var. Trulsa hemma och ja, hon har tagit hand om Trulsa så fint.
Igår när vi pratade med varandra i telefon, talade Tilda om för mig att Trulsa hade feber.. Men, hon Tilda hade ringt till doktorn och det var bara nåt fel på hennes blod :-).

Idag är hon lika lycklig och glad och framförallt stolt över att få ha haft Trulsa hela helgen. Trulsa är en jättesöt docka i tyg. Idag var Trulsa frisk. Tilda har gått och burit på korgen med Trulsa i mest hela eftermiddagen..Haha.

Hörde hur Peter sa till henne "Men nu får du väl ta och släppa den där korgen med Trulsa i en stund! Trulsa vill nog vara lite ifred nu!"
Hahaha.Det har varit väldigt viktigt att få ha Trulsa hos sig. Tilda har berättat en hel del om henne härhemma nu. Ja, just det Trulsa har varit i badhuset också med Tilda och Marias..Men då fick hon vara inlåst i ett skåp, så ingen skulle ta henne och "hon ville inte bada"

Fredag 5/12

Jaa, ni kära vänner som orkar fortsätta läsa här.. Den 6/7.. 2002... natten innan Matias ryckte in.
Så är det, så var det och ingenting kan förändra det som har hänt.

Står här med mina händer, tomma händer, min kärlek som för alltid finns för min Matias, jag står här...bara....

Jag har inte "fastnat i min sorg"..Ja, det finns de som tycker så..
säger så,
vill att det ska vara så...
för att få mig att förstå.....
att livet går vidare..
Tjena, Fena, gå och lägg er! Vill bara skrika rakt ut i tomma intet!

Fast.. å andra sidan.......kanske det är mig det är fel på..?
Jag som tänker knasigt,
jag som så förtvivlat hänger mig kvar i ett
liv
som inte längre finns.

Jag som borde förstå att Matias, honom pratar man inte så mycket om längre..
för han är ju död

Och vad tror du Matias vill? Tänk på Tilda och Adrian nu! Och vad i helvete tror ni jag gör????

Just nu, ja just nu skiter jag i vad Matias vill, för han, han
finns inte här! Han har ingen talan just nu!
Så är det.

Jag då, barnen, de små.. Vi finns, vi lever, vi älskar, vi är arga, vi tycker illa om,
vi är glada, vi trivs, vi mår bra
Och.......sen då? Vad mer begär du, du icke drabbad, av oss?

Fattar inget, hör hur bitter, trött och ledsen jag är..
tycker inte om det,
tycker inte om mig själv..
men det blev såhär.

Jag är jävligt förbannad, ja förbannad på livet, bitter,
kalla det vad ni vill....Skit samma,
det är petitesser!

Det ni ser av mig här, är enbart en bråkdel av vad och vem jag är!
Jag gläds åt mina barn, de små, vi har roligt emellanåt.
Vi gör saker tillsammans och jag älskar dem så in i he*****vete mycket!

Matias finns hela tiden, alltid, i allt jag gör, säger och andas - kan inte några av er begripa det?????
Jag bara måste få prata om Matias, det han sa, gjorde osv, vill inte se er, höra er som flackar med blicken, svävar på rösten då jag hör hur besvärade ni blir.

Jag vill inte ta hänsyn.
Jag kommer hädanefter inte ta hänsyn mer
Matias finns i mig,
minnen
runt mig
I barnen, de små....

För alltid, in i evigheten finns han, min och Jukkas son!

Natten till fredag 5/11

"Jag älskar dig,jag älskar dig och ändå mycket mer...."
Mmmm, Peter LeMarc text.

Är trött så in i bomben, gick och lade mig vid 21.00 bara för att....tja, vrida och vända på mig i sängen.

Tankarna hos Matias....
Hur har han det? Hur mår han?
Vad gör han? Saknar han oss?
Ser han oss...Hör han oss, finns han omrking oss?

Som idag då Tilda bara utbrast, när jag hjälpte henne knäppa jackan,
"Jag saknar Matias, mamma!"
Jag böjer mig på knä, tar den lilla lintotten i famnen, viskar att "Ja, det gör jag också"
Sen fann jag inga mer ord.

Hon gick ut och det är som det är för henne med.
Vet att hon har en djävulusisk värk nu också, till råga på allt annat.
Då är man skör, mycket skör, liten och rädd, orolig, sorgsen och man vet mycket,
mycket mer än vad andra barn gör, om döden, om sjukdomar....

Matias, hör du mig alla kvällar, dagar då jag pratar med dig?
Visst ser du hur mycket jag sanar dig, visst ser du och visst förstår du att Tilda och Adrian behöver mig mer nu,
mer än vad du gör?

Du min älskade, älskade förstfödda, hjärtat, stjärnan, solen jag kan inte göra så mycket längre för dig på det sätt jag vill. <
Jag kan inte det - och det gör fruktansvärt, förbannat ONT!

Matias, älskar dig *står på tå, puss på halsen och kram* -----Visst ses vi väl igen???

Torsdag 4/12

Uppdaterar enbart såhär, just nu... Fick denna av en mailvän, hon i sin tur har hittat den på nätet. Någon som känner igen den och vet vem som har skrivit den? Hör av er.
Den här dikten beskriver mitt i prick hur det är..