När du fyllde 1 år, 2 år, 3 år...10 år..15 år.. 18 år.......19 år.

Sen tog det slut... Stopp, inga mer födelsedagar tillsammans.

Matias, jag mår inte bra, vill ha dig här och det GENAST!

4 maj 1983 kom du..och nu finns du inte här mer, om du visste hur ont det gör i mig och i din pappa. så ont, så ont, så ont.
Å andra sidan vill jag inte att du känner vår smärta.

Där du är idag...........
Ja, älskade unge, hjärtat, stjärnan, solen..där har du det väl bra??

Vi saknar dig så ofantligt mycket - vi som blev kvar.
Pappa, jag, dina syskon, vänner, släkt......

Vi älskar dig härifrån till evigheten, Du hjärtat, stjärnan, solen..

Kram *står på tå, kram, puss på halsen, jag älskar dig

28/4
Var på fotbollsträning med Adrian i onsdags och fann mig själv stå och le och njuta av att se hur roligt han hade!
Ja, *harkel, harkel* det gick bättre i år än förra året då Adrian bara såg traktorer, bilar, vrickade foten på en kon, var lååångt ifrån allt vad träning hette, ingen Adrian som blev asförbannad när de avsludae med en lite match med BARA EN fotboll :-)
Han hade jättekul, tror han log sig igenom hela träningen!
Ja, jag kan trots allt...le idag och känna glädje i sorgen och smärtan efter Matias, jag kan det - ibland.
Men mitt hjärta, mitt sinne, min själ är för alltid tom - en del saknas - MATIAS!

Fortfarande söndag..

Älskade sonen Dagen idag har gått, ännu en dag utan dig. Jag kan inte förstå att jag fungerar, att det går att överleva sitt barn, jag begriper det inte.

Jag gör det..Men det är svårt, Matias, mycket svårt. Du finns i mig hela tiden, runt mig, omkring mig överallt. Jag andas dig, älskade hjärtat, solen, stjärnan.

Mitt hjärta är inte helt längre, kommer aldrig bli helt mer - du fattas, för alltid.
Möter dig i drömmarna ibland, men det räcker inte, det stillar inte min längtan efter dig.
Min saknad, min smärta.

Nu var det så länge sedan jag såg dig, så länge sedan, alltför länge sen.

Tänker på dig, finns för dig, jag gör, jag andas, jag är - med den värkande själen som är jag.

Mamma

Söndag 25/4

Saknar, längtar, saknar, saknar. Söndag idag, dagarna går, flyter in i varandra. Så länge sedan var det jag fick hålla om dig, älskade Matias. Så länge sedan.
Saknar, längtar, saknar.

Lördag 24/4

Jo, då här är jag. :-) Jag ska göra om här inne på hemsidan och av nån lustig anledning så väntar jag på att det ska ske..:-) Utan att jag ska behöva göra nåt, men det händer ju inte utan jag måste sätta igång och fixa till det när andan faller på.

Därav mina dåliga uppdateringar på sistone också, tror jag.. Vad ska jag annars skylla på *S*.
Jag var i Stockholm förra helgen och träffade andra föräldrar som mist, det är mycket givande. Man orkar ett tag till.
Febemöten rullar på här i Östergötland, och ja..tappade lusten att skriva, känner jag.

Vill bara tala om speciellt för en person som läser här, ja du känner nog igen dig om du fortsätter läsa..När man skriver i min gästbok är man inte anonym. IP-nummer har alla och dessa kan spåras. Jag har några gånger tvingats radera i min gästbok, och även gjort abuseanmälan pga hot och skriverier där. Jag ber dig vända dig någon annanstans med dina otrevligheter och dina hot. Abuseanmälan ligger hos Telia redan, så.

Trevlig fortsatt helg till er alla.

Torsdag 8/4

Glad Adrian, utkädd till påskkärring.
Dem firar lite påsk nere på dagis idag. Kände hur jag drogs med i barnens glädje över att det är påsk.
Sminkade och fixade till Adrian, skrattade och flamsade.
Tildas tur i eftermiddag, då hon går med sina kompisar.

Lämnar Adrian på dagis och Tilda och jag åker till ...... Matias
(Hallå, vad faaan gör vi på en kyrkogård??).

Tittar pratar, tittar. Strålande väder ute. Saknar.

In i kyrkan går vi, Tilda och jag. Tänder ljus för Matias.

Tänder 5 ljus, skulle kunna tända hur många ljus som helst för det är så många jag tänker på.

Tysta står vi där i kyrkan Tilda och jag, Matias lillasyster, så allvarlig och fundersam ser hon ut.
Vi pratar inte mycket. Tittar bara på ljusen som brinner.
Tänker, saknar minns...

Såhär blev det för oss, mig, Tilda, Adrian, Matias pappa...och framförallt för Matias.
Gråter nu, hans framtid, planer, drömmar slutade där vid ett tågspår i Finland, där tog min Matias liv slut, och kvar är vi.

Och jag fattar inte.

Påsken, påsken, fyyy för alla dessa jobbiga helger då familjer träffas, umgås, skrattar och bara njuter, tänk att kunna samla hela sin familj, vilken lycka!
Det är det enda jag vill och det kan jag inte få.

Och snart fyller min pojke 21 år.....Snart är den det 11 igen och igen och igen.
Jag hatar det här! Ge mig Matias tillbaka, jag kan göra vad som helst - bara han kommer hem..bara han kommer hem...

Önskar er alla en trevlig och rofylld påsk.