| Arkiverat |
Jag gråter så mycket nu Matias, saknar och längtar dig i all evighet..
Älskade sonen min, vad hände varför?
Varför ska vi tvingas leva utan dig för?
25 år..idag..och du är inte här, livet är orättvissta, älskar dig, saknar dig.
*står på tå, kram, puss på halsen, orden jag älskar dig var rädd om dig*
Mamma
Älskade, älskade Matias 25 år..6:te födelsedagen i livet efter, utan dig. Förstår inte ens att jag fungerar men så är det i kraften av dig, min förstfödda, stjärnan, hjärtat och solen, som ni fick dela på varje morgon du och dom "små".
Saknar dig och saknar dig och ännu mycket mer (Peter LeMarc citat ser jag) Vet inte hur jag ska orka igen, men det gör jag.
I år har jag bestämt mig för att vara helt ensam hemma, gå till din grav, lyssna på musik, plocka fram dyrgriparna, minnena av dig och dom är många. Vet att dina kompisar vill träffas här, men visst förstår du och dom att jag inte orkar, jag kan helt enkelt inte.
Orden stockar sig i min hals då jag försöker prata, berätta, skoja - jag kan inget av det nu. Sitter mest och glor ut i tomma intet och funderar på hur ditt liv skulle varit nu. På allt som var och på allt som inte blev som vi ville att det skulle bli.
Kyrkogården på söndag med mina 25 ljus (ja, visst är jag stollig, Matias, hehe) som jag ska forma till ett hjärta och tända, sitta en stund för att därefter bege mig hemåt igen ensam. Behöver tystnaden, ensamheten just nu. Barnen kommer hem på måndag, då äter vi prinsesstårta och jaaaaaaaaaa vi tar bort grädden.
*står på tå, puss på halsen orden "var rädd om dig, älskar dig"*
Mamma