Snart är min älskade sorgesyster, Marie-anne här, Marcus mamma. Det ska bli så härligt att få träffas, äta gott, gråta, skratta, pladdra! Vi lärde känna varandra, tror det var 3 veckor efter att Marcus dog, och M-A betyder så mycket för mig! Vi har gråtit många, många nätter tillsammans i telefon..hon bor i Skåne och jag här. Träffats har vi gjort, och känns som om vi är tvillingsjälar! Marie-anne har även skrivit en bok som heter "Till minne av Marcus", kommer att lägga den under boktips vartefter.

Hahaha, Adrian har gått och sjungit på en låt ett bra tag här nu, och jag har tyckt mig höra att han sjunger "Symfoni, trallalala, Symfoni" :-) Tyckte det var märkligt att han sjöng på den låten, men har inte sagt nåt, men ett småleende har jag haft på läpparna då _jag_ har tyckt mig höra Loa Falkmans Symfoni!

Men, fick förklaringen när vi kikade på trackslistan! Hahaha, "Sing for me" är det han går och sjunger!

Ha en trevlig helg alla!

Idag kom tårarna... Kompis här, icke drabbad. åker iväg för att handla, i bilen spelas "goodbye my lover" med James Blunt. Bröt itu fullständigt, Matias kommer så nära, så nära, klarade inte av att hålla avståndet.. Jag vill inte hålla avståndet..men måste emellanåt för att orka leva ju!

Skakade, och bara grät och grät och grät... Snyftade, hulkade och "vill inte mer-känslan." Kompisen sa ingenting, han satt och bara var nära. Lät mig gråta, hör hur jag ber om ursäkt, igen.. Vill inte besvära, vill inte visa hur sårbar jag egentligen är, idag fungerade inte det. "Det är okey, Tuija, helt okey" hör jag honom säga där jag sitter med fullständigt kaos inom mig och tårar som sprutade.

Städar, mår inte bra, tänker på Matias heeeeela tiden... Gör iordning en egen hylla till honom, tog bort den förra jag hade o äntligen fixar jag nytt..Med ljus, foton o lite andra saker..Tänker, pussar på foton, skakar på huvudet kan inte förstå.

Just då - spelas Puff Daddy´s låt "I´ll be missing you" på radion, Matias låt.. Den älskade han och den spelade vi på begravningen.. Nu var det länge sen jag hörde den på radion.

Finner mig själv stå och tacka Matias.....

Nu är jag så trött, så trött, så trött.

Fastfrusen..på nåt sätt..

3,5 år sen Matias lämnade oss.... 3,5 år.... fattar inte.

Mmmm, det känns som om det var länge, länge sen jag grät nu.. Varje dag gråter jag inom mig, men just nu är utsidan tom, kan inte gråta, orkar inte gråta och vill inte gråta! Ibland kom det tårar också när jag grät, men just nu..nej.. Samtidigt som jag ju vet att det antagligen lättar på locket lite - men vad spelar det för roll.. att gråta..? Han är ju lika död iallafall... *låter väl lite uppgiven..*

Mår bra just nu, men det kan skrämma mig lite också att jag inte kan gråta. Matias födelsedag snart, herregud jag har en son på 23 år! Ja, jag _har_ faktiskt det.

Jag mår bra, jag skönjer ljuset därborta just nu, imorgon kanske jag rasar igen.. Helgen ser jag framemot, då min syster yster och ,min lillasyster-yster kommer :-)

Då blir det nog lite liv i luckan emellanåt!!

*Älskade, älskade Matias... saknar dig, mår bra men ändå dåligt.. ja du vet hur jag menar. Vill ha dig här, här hos oss. Vet du.. jag kan just för tillfället inte ens gråta.. stänger all gråt inom mig. Ja, älskade sonen.. jag vet att du förstår, jag vet att du vet - hjälp mig orka.* Mamma

Jisses vilken helg det blev!!

Pratade med Anneli via msn, och vi bestämde oss hastigt och lustigt för att ge oss ut i nöjessvängen!! Och det gjorde vi med besked. Var hos henne vid 22.30 ungefär, sen blev det Harrys! Och jä**lar i havet så roligt vi hade! Dansade, drack cider, dansade o dansade, surrade med folk o viips var kvällen slut! haha. Var länge, länge sen jag dansade så mycket!

Känns att man inte är ung längre, hade ju tom huvudvärk i måndags! Men det var det värt! Jag kom hem vid 7 på morgonen, var hos Anneli en sväng innan jag åkte hem, drack kaffe och skrattade.

Vi behövde det här, Anneli och jag! Länge sen jag var ute o dansade! Och sååå himla roligt som vi hade! Det var länge sen och jagbara njuter av känslan av att riktigt, riktigt ordentligt fått "släppa loss".

Och tänk vad en del får huvudvärk av att jag är ute och svänger mina lurviga och dom inget vet om mig och mitt liv!! Hahaha, sorry måste bara skratta åt det också!

Sol och härligt ute..Blandade känslor hos mig, försöker dock ta tillvara solens läkande och helande kraft.

Promenerat och promenerat.

Vimsa, min äldsta....så barnslig...och så värdig...tycker hon då *s*

Mycket viktigt att inte missa ställa ner hennes matskål först.... Har lyckats med den tabben, dvs ställt ner till Malla först, o sen Vimsa. Hon fnyser och går därifrån! Vägrar äta om inte hon får först. hahaha, ja sicka egenskaper dom har mina tjejer.

Malla blir oxå lite förvirrad när hon har fått först. Tittar på Vimsa som fnyser och sen kikar hon på mig o talar om att "hörrdu, matte, nu blev det fel"

Mmmm, det blev det, men kommer inte missa fler gånger, hoppas jag!

Låt mig få gråta - det gör så ont.
Be mig inte glömma - det vore att förneka.
Säg aldrig att tiden läker alla sår - skorpan rivs lätt upp.
Be mig inte vara stark - jag har förlorat allt.
Hjälp mig hitta meningen - jag finner ingen.
Säg inte att du förstår - om du inte själv drabbats.
Ord är överflödiga - räck ut en hand möt mig i sorgen


Skriven av Lucas mamma

Påsken har varit lugn och skön. Barnen kom hem vid 14.00 på påskafton. Jag lagade påskmat som vi frossade i, mm, hur gott som helst. Dukat fint och försökt och det var så uppskattat!

Barnen sååå spända på efterätten - memma. Mmm, speciell smak och barnen blev - besvikna! Ni skulle ha sett Tildas min, då hon smakade, ja. nej dom tyckte inte om det men nu har dom smakat iallfall.

Dom fick sina påskägg därefter och två nöjda glada barn hade jag, trots memman då!

Kändes som om magen stod åt alla håll och kanter ett tag efter maten där, haha, men gott var det.

Idag går mina tankar extra, extra mycket till Anneli, Cissis mamma. Cissi som idag fyller 23 jordår. I evigheten är det fest idag och det rejält! Matias håller i trådarna för sin klasskompis, dom kände ju varann redan här på jorden. Det festas, glammas och firas, därborta i evigheten. Tårta utan grädde! Självklart, för varken Cissi eller Matias gillar grädde! Glasen höjs, och Cissi får presenter, Matias present är något alldeles, alldeles speciellt till Cissi. Vad det är talar han inte om... Men nåt extra speciellt till en extra speciell, vacker ängel, Cissi.

Alla andra änglabarn samlas kring Cissi och sjunger högt och vacker, höjer glasen och en strålande Cissi bara njuter av all uppvaktning hon får. Det är hennes dag idag i evigheten.

Tänder ljuset här ikväll för Cissi, och låter tankarna löpa fritt..Till evigheten och tänker att det är bara ett ögonblick egentligen innan vi träffas igen.

Många, många tankar till dom som blev kvar...

Läser i min gästbok och känner mig tacksam för att ni delar med er, att ni skriver några rader. Att mina ord i då och då kanske, kanske kan hjälpa nån mer. Samt att jag får veta att jag inte är helt ensam om mina tankar, det känns..gott..samtidigt smärtsamt att vi är så många som mister en nära anhörig. Livsöden som möts å¨nätet, här kan man dela med sig till varandra.

Tack snälla ni för era ord, det värmer, mycket!

Sängkamrat har jag fått!!!

Vimsa! Hehe, vad trodde ni?

Mina tjejer(=läs-hundarna) har väl aldrig legat i sängen. De har sina egna sängar och soffan då.. Hrrm, ja Vimsa har fått dispans nu, iom att hon ju snart är 10 år, då får man dispans med vissa saker som pensionär. Nå, imorse när jag vaknade så låg hon så fint hos mig i min säng. Jag blev lite snopen, tittade på henne o frågade "Vad gör du där?" (tokig man är med sina djur..) hon lyfte på huvudet och det såg ut som om hon bara log, haha.

Första riktiga vårracet för tjejerna igår, och jisses vad dom sprang och sprang! Märker dock på Vimsa att åldern börjar ta ut sin rätt.. Hon hänger med men liksom struttar fram mer på nåt sätt än tidigare, men med är hon. Flåsig och trött blev hon fort, medan Malla, älgen :-), sprang på runt, runt och mycket och fort. Det är så häftigt att se dom riktiga springa ut, dom är så vackra att se på!

Kloklippning och borstning nere vid åkern. Hmm, inte så omtyckt, men nödvändigt. Just nu är dom inne i sista fällningstiden och jag kan knappt beskriva hur det ser ut här hemma...Hundhår ÖVERALLT! Tom mitt tangentbord är fullt med hundhår emellanåt :-)

Nu ska jag fixa lite frukost och grejja med barnen. Dom har korta dagar på frita den här veckan, påsklov!

Ha en fin dag alla!

Lite bitterhet och trötthet som pyser idag..tankarna som far..Kan det vara så att man nu efter 3,5 år mer kan och vågar sätta ord på en del svåra saker..

"Förlåt Tuija, men jag klarade inte av att gå på Matias begravning, jag är helt knäckt!"

Hmmm, det är kommentarer som jag fått också. och vad svarar man på det? "Nej, jag förstår" ger en kram och tröstar?? Jag? Matias mamma?? Inte orkade jag gå på mitt barns begravning, inte orkade jag ordna med allt som skulle ordnas!

Men vad var valet?? Vad hade jag för val??

Likaså detta: "Jag klarar inte av att se dig så ledsen och nedbruten"

Nehej.. Och?? Frågar stannar liksom i tomma intet.. Är det jag som återigen ska....trösta, eller säga.. nåt.. vad ska jag säga?

Nej, jag klarar inte av att se mig själv heller. Klarar heller inte av att Matias är död.. men vad ska jag göra för att förändra det som skett? Hur ska jag kunna "välja" nåt annat sätt - än att försöka, gode Gud vad jag försöker, lära mig, tvingas leva utan min son, vad ska jag annars göra??

Usch....öser ur mig lite bitterhet..ilska..frustration..

Dom som har sagt som detta ...dom umgås jag inte med längre, kan jag ju tala om..

Likaså dom som vände bort blicken, inte hälsade strax efter Matias död, dom som gick över gatan försvann mellan husen när jag kom med hundarna.. utan att ens säga hej..som vi alltid brukade göra.. dom bryr jag mig inte om idag, men _då_ gjorde det ont.

Minns att jag tänkte då en väldigt fin bekant till mig bara "försvann" mellan husen.. att jag tänkte: "Men när ska hon börja säga hej till mig? Matias är ju lika död om 1-5 år..?"

Men jag förstod inte vidden av aldrigheten, smärtan och aldrigheten..aldrig mer.. i det här livet.. Matias..

*står på tå puss på halsen, orden jag älskar dig, var rädd om dig*

Mamma

Natt mot måndag...ska strax hoppa i säng. Helgen har gått i rasande fart och idag fick Adrian faktiskt ta ut sin cykel en stund, han var sååå lycklig! Lite tidigt och jag försöker kolla isfläckar och så.. idag var det lugnt. Tilda ska ha ut sin en sväng imorgon - ja om hon inte glömmer sin hjälm på frita igen vill säga, för utan hjälm, ingen cykel!

Gittan har varit här idag, lämnade fågel och hundmat. Inte klokt att jag inte kan fixa det här i sörping, men tur man har snälla, goa vänner! Satt och fikade och pratade. Sen kom ju gaphalsen Adrian igång då ;-) Åhh, han kan bli rött så himla jobbig emellanåt. Varit ute mycket idag så vid 18.30 flaxade han ur totalt!

Hamnade i säng då.

Söta rara lugna Tilda, ja dom är som natt och dag dom här två syskonen som jaghar :-) Tilda den lugna, lite försiktiga, envisa tuffa tjejen - sen "f´galningen" då, hehehe.

Matias var också, som Adrian helvild en period när han var liten . men inte såhär GAPIG! inte vad jag minns iallfall..

Natt på er all a kära vänner.